Jag lärde känna min kamrat Arne Rajala när vi arbetade på Kläd-Centralen i Piteå. Arne var 14 år äldre och inbiten kanotist. Vi köpte först varsin kajak, modell Åland. Det var en riktig långfärdskajak helt i mahogny, tillverkad av Max Anderssons kanotbyggeri i Västervik. Senare köpte vi från samma ställe en tvåmanskajak, modell Maxen, också den helt i Mahogny. Då blev det riktigt många långa turer. Dessa kajaker var mycket sjösäkra och vakade sjön perfekt.
På kvällarna när vi slutat arbeta blev valet korta turer till Fårön och semesterhemmet eller så paddlade vi Fårön runt, Piteå inre fjärd till Bullerviken och Storfors varv. På söndagar paddlade vi längre turer, till exempel till Stenskär.
Morgonpigga
Vi var morgonpigga och träffade ofta urmakare Nils Boström dragande på sin kärra genom staden. Den var lastad med dunkar och proviant för båtfärd från Norra hamnen till hans stuga i Norra skärgården.
Vi startade vid sju-tiden. Paus vid Svedbergs kafé på Älvbrinken vid Pitsundet. Fru Elsa Svedberg hade gjort klart med goda laxsmörgåsar och hembakat fikabröd och nykokt kaffe och filbruta.
Sedan paddlade vi vidare mot Stenskär förbi Lillsandskär, Tallskäret, förbi Renörafyr, Storsandskär, Lillhörun och Storhörun. Framme vid Stenskär kring elva-tiden på förmiddagen stannade vi och åt lunch.
Stenskär är en av de vackraste öarna i havet med sina fina sandstränder. Där träffade vi yrkesfiskaren Per Andersson med fru, som Arne var bekant med. Vi hade suttit nära vattnet med solen stekande mot våra bara överkroppar. Det var svårt att somna på natten på grund av solbrännan, men på den tiden var det aldrig någon som varnade för solens starka strålar. Det ansågs i stället hälsosamt vid den tiden.
Fiskarprofil
Vi paddlade i Norra skärgården förbi Nötön, Renön, Baggen, Vargön, Mellerstön och kommer fram till Räbben. På Storräbben träffade vi fiskarprofilen Kalle Nyström, som hade mycket att berätta från sitt liv som yrkesfiskare. Han hade rott flera gånger med sin stora tunga fiskebåt lastad med fisk den långa vägen ända in till stan.
Vi paddlade till nästan alla öar och holmar i skärgården. Bland annat till Bondön, Bondökallarna, Hällskär, Mörön, Svinöra, Baggen, Vargön, Pitekluntarna med sina vackra klipphällar. På Pite-Rönnskär där vi träffade Ulla och Evert Andersson och mästerlotsen Erik Strandberg. Våren 1950 paddlade vi i Tväråälven som mynnar ut i Piteälv vid Borgfors. Sedan följde vi älven till stan. I juli 1950 träffade vi familjen John Nordlund med sällskap som var på båtutflykt till Stenskär och våren 1951 paddlade vi i Rosån som mynnar ut i Rosvik och Storfjärden och sedan till stan.
Sjösäkra kajaker
I mitten av augusti 1951 hade vi planerat en riktig långtur med vår tvåmanskajak i samband med vår semester. Vi hade tänkt att paddla till Wasa i Finland, en sträcka på 35,5 mil. Tyvärr, blev vi tvungna att avbryta färden i Sikeå på grund av häftigt och ihållande oväder med hård storm. Vi fick ta bussen hem till Piteå med kanoterna på busstaket.
Dag ett paddlade vi första sträckan Piteå – Furugrund, 56 kilometer. Dag två: Furugrund – Skellefteåhamn, 41 kilometer. Dag tre: Skelleftehamn – Bjuröklubb, 32 kilometer. Dag fyra: Bjuröklubb – Sikeå, 57 kilometer. Planerat var Sikeå – Holmsund, 74 kilometer och Holmsund – Wasa, 95 kilometer. Vi hade tält, sovsäckar och proviant för minst tio dagar och vi hade planerat för många mellanlandningar på öar i den vackra finska skärgården. Det blev tyvärr inte av.
Paddlingen med våra sjösäkra kajaker runt Piteås vackra skärgård kommer alltid att finnas kvar i mitt minne. Tvåmanskajaken såldes sedan vi slutat med paddlingen till frisörmästare Lennart Holmgren i Skuthamn. Den lär finnas kvar fortfarande.