De har byggt sina bon på alla möjliga ställen. I björkar, tallar, granar, på fågelholkstak, i blomlådor och små trälådor jag egentligen satt upp på husväggarna till de grå flugsnapparna.
I början av maj samlas allt fler trastar här. Den här tiden är det ett tjattrande och skvattrande utan motstycke. De undersöker alla tänkbara platser att bygga sina bon på och hoppar omkring bland trädens grenar och ibland ser jag någon fågel som ”provligger” i någon möjlig klyka. Jag ser var en del trastar tänker bygga sina bon och kan ibland tänka att det blir för nära oss. Vi ska också bo här och röra oss utomhus, vilket trastarna får finna sig i.
De bygger ofta sina grästillverkade bon under natten och fort går det. På kvällen inget bo men nästa morgon finns det där fixt och färdigt. Till en början är fåglarna lite reserverade men efter någon dag reagerar de knappt över vår närvaro. De ser väl att vi är ofarliga.
Lustigt är att se hur nitisk trasthannen är i försvaret av sin egendom. Han attackerar och kör bort allt och alla. Framförallt ekorrarna och hackspettarna har det lite svettigt periodvis, men även andra trastar, flugsnappare, mesar och finkar får finna sig i att retirera när de kommit för nära något trastbo.
En björktrasthäckning pågår i ungefär en månad. Honan ruvar i 13–14 dygn och ungarna matas i boet av båda föräldrarna i ytterligare 13–15 dygn. Mattransporterna går flitigt till boet med framförallt daggmask och därifrån med stora, vita spillningspåsar som droppas överallt på tomten. Ungarna lämnar boet innan de riktigt kan flyga, men flygförmågan ökar snabbt.
Jag har en ”fågelmamma” vid min sida som testar det mesta i fågelmatväg. Trastungar får väl för det mesta daggmask och diverse insekter men här blir de dessutom erbjudna blåbärs- och äppelkaka, fralla och annat bröd och som dessert till det hela saftiga äpplen, päron och honungsmelon. Säkert läskande under varma dagar. Jag trodde väl aldrig att jag skulle få se björktrastar som med stor förtjusning åt blåbärskaka!
Vid midsommartid är i stort sett alla trastar försvunna, både gamla och unga. Då uppsöker de gamla fåglarna en helt annan, för mig okänd plats där de förlägger sin andra häckning. Här kring mitt boende har så vitt jag kunnat se bara förekommit den första häckningen i maj–juni.
Denna sommar har rönnarna blommat ymnigare än vanligt, vilket brukar betyda att det blir gott om rönnbär och stor del av bärförekomsten förtärs av våra trastar och då främst björktrasten och då ser man, om inte annars, hur gott om björktrastar det är.
Bara här kring huset räknade vi omkring tjugo björktrastbon och om man då antar att varje häckning gett i snitt tre ungar per bo, så har det bara här omkring kommit minst 60 ”nya” björktrastar på vingarna, och så ska man veta att de flesta trastpar häckar två gånger varje säsong.
Björktrasten har minskat i antal de senaste åren och predationen på framförallt trastungar är nog ganska stor. De utsätts för allehanda faror från kråkfåglar, sparvhökar och kattor, men föryngringen kan väl ändå anses vara tillfredsställande. Trots en vikande trend räknar man med mellan 750.000 och 1,5 miljoner par, vilket väl är acceptabelt.
Midsommaraftonens morgon 2021 sitter jag på farstubron i vackervädret när jag skriver detta. Kring matstubben vid sidan av bron ser jag två av nötväckans ungar och i frölådan på stubben sitter en stenknäck tillsammans med unga domherrar. Avlägset på radion hör jag Olle Adolphson: ”Nu är det gott att leva, på en sommardag!”