Magnus Aasa har sina rötter i Tornedalen, men växte till stor del upp i Luleå. Mitt under sina präststudier i Uppsala på 80-talet gjorde han sommaren 1988 prästpraktik i Arvidsjaur.
– Möjligen känner någon igen mitt lite ovanliga efternamn och att både min syster Inger och min svåger Rickard Marklund då bodde och var verksamma inom denna församling. Rickard som präst och syrran Inger som lärare och med en del uppgifter inom stiftet, berättar Magnus Aasa som trots att många år gått minns praktiktiden med glädje.
– Jag hann skaffa en del vänner som jag genom åren fortsatt hålla kontakten med. Har faktiskt nästan varje sommar i flera decennium kommit till inlandet för att träffa vänner och då bland annat fiskat och plockat hjortron, klargör han vidare.
Som färdigutbildad präst jobbade Magnus först en tid i Borås innan Själevad utanför Örnsköldsvik blev hans nästa arbetsort.
– Hela familjen trivdes bra i Ö-vik så där kom vi att stanna 16 år, säger Aasa vars hustru också är utbildad präst och verksam inom EFS-kyrkan.
År 2014 kom så flyttlasset att gå till västkusten och Halmstad där Magnus under åren 2014– 2020 arbetade som kyrkoherde i Halmstads stora pastorat med ansvar för så många som 150 församlingsanställda.
– Också i Halmstad har jag och min familj trivts väldigt bra och vi bor fortfarande kvar där. Jag kommer att långpendla åtminstone fram till sommaren då vår yngsta dotter tar sin examen från gymnasiet. Jag ser dock inget problem med pendlingen eftersom jag gillar att åka tåg, poängterar han vidare.
Varför ville då Aasa lämna Halmstad och i stället under det kommande halvåret tjänstgöra som tillförordnad kyrkoherde i två små församlingar i Lapplands inland ?
– Mitt svar är att mitt hjärta och min kallelse trots allt ligger här i norr. Därför känns det rätt att vara tillbaka här i Luleå stift igen. Om jag sedan blir kvar i Arvidsjaur får förstås framtiden utvisa men just nu känns det i alla fall jätteinspirerande att vara verksam här, säger han samtidigt som han i nästa andetag erkänner att det råder en aning delade meningar inom familjen om tankegången att vända så långt norrut igen.
Magnus Aasa klargör avslutningsvis att han är en kyrkans ledare som tycker om att möta människor och som absolut inte är motståndare till nya grepp inom den kyrkliga verksamheten.
– Vi ska naturligtvis vara lyhörda och ständigt försöka möta människors behov. Då får vi deras förtroende och då händer det också häftiga saker, avrundar med ett skratt den 57-årige kyrkoherden som under sin tid i Ö-vik också var en musiker och sångare med till och med eget popband.