Lennart Öhman, lokalhistorieker i Arvidsjaur, är glad och nöjd att han efter två års tid kommit i mål med sin bok om biograferna i norr. "På uppslaget syns färglada bilder av filmer som var populära bland folket", säger han.
Lennart Öhman växte upp mitt i Arvidsjaurs samhälle som närmaste granne till Grandbiografen. Där föddes hans stora intresse för film. Han och hans bror var jämnåriga med biografägarens Åke Lindqvists döttrar och sprang där titt som tätt.
– Då och då hände det att kvarterets unghög, cirka 10 till 15 barn, fick veta att det var gratis bio. Åke Lindqvist kunde köra barnfilmer bara för oss en vanlig vardag som sedan gick ordinarie tid på söndag. Jag har många gånger funderat på om det kunde ha varit i samband med att någon av döttrarna fyllde år. Det fanns ingen annan unge som kunde bjuda på filmvisning. Eller så ville han bara göra en god gärning, berättar han.
I samma kvarter, tvärs över gatan, fanns biografen Palladium som drevs av Zackarias Granberg. Granne med honom var Föreningshuset. Det var första stället som hade filmvisning i Arvidsjaur.
– 1908 startade August Wising visningar med en handvevad kinematograf i Föreningshuset. Det fanns ingen elektricitet vid den tiden. När han åkte till Arjeplog och visade den första filmen om järnvägen blev det stor förvirring bland Arjeplogsborna då loket kom rusande direkt mot dem. Den första bänkraden ramlade baklänges, säger Öhman.
Bokomslaget visar den teknik som har funnits genom åren på biograferna i inlandet.
Det visades även kortfilmer från städer i Europa på biograferna.
– Det var ju en stor upplevelse för en som aldrig hade varit längre än till Glommersträsk, att få se filmer från något som hände i London eller i Paris. Vilken upplevelse, säger han.
Många av berättelserna i boken har han fått från Arvidsjaurbor och från andra närliggande byar.
– Det är folks stora intresse att få berätta. I Slagnäs ställer tanterna upp. Det kom en nittioårig dam på spark i 30 graders kyla för att möta mig. Hon hade sparkat 1, 5 kilometer för att hon ville visa gamla bilder och tala om sin historia, säger han.
"Det visades bland annat kortfilmer från städer i Europa på biograferna i Arvidsjaur. Det var en stor upplevelse, för en som aldrig hade varit längre än till Glommersträsk, att få se filmer från något som hände i London eller i Paris. Vilken upplevelse", säger han.
De filmer som var mest populära när han var ung var "Åsa Nisse" och "Barnen från Frostmofjället".
– Det var både skratt och gråt. Sen fanns det lite mer intellektuella filmer med Ingemar Bergman men de lockade inte lika mycket folk i byarna, säger han.
Lennart Öhman med sin bok framför huset där Grandbiografen fanns en gång i tiden.
I sin bok har Lennart Öhman har fått hjälp av några medskribenter bland andra Ulf Dahl som berättar om tiden då hans mamma ägde Storstugan och hade bio där.
– Tomas Johanssons har skrivit om biografens historia i Glommersträsk. Staffan Lundström, Piteå, har skrivit ett kåseri om hur det gick till när trehundra skogsarbetare invaderade Arvidsjaur då det visades en sån där erotisk film. Det är en rolig berättelse som är ganska oskyldig, säger han.
Boken tog två år att skriva och är 230 sidor, inbunden med tjocka pärmar. Han har givit ut boken på eget förlag och det finns cirka ett 40-tal böcker kvar som inte är sålda ännu.
– Det är fin kvalitet och snyggt tryck hela vägen igenom.