Och ni brukade ge, men inte ”bara” det! Ni brukade bemöta honom med stor vänlighet och enligt vad han själv så tacksamt berättade, så brukade dessutom många av er sedan ta farväl genom att önska honom välkommen åter!
Men så blir det inte i år. Min pappa, Evert August Johansson, somnade in den 6 februari detta år och jag har insett att ni borde få veta detta. Han kallade ju er för sina vänner.
Jag har haft världens bästa pappa och det som gladde honom gladde och gläder naturligtvis också mig. Jag vill därför passa på att av hela mitt hjärta tacka er alla för den vänlighet ni visade honom och för den äkta generositet som naturligtvis har betytt så ofantligt mycket för de människor i vår värld, som verkligen behövt, behöver vår hjälp.
Vi lever i en värld som brottas med stora problem och det är lätt att vi blir antingen deprimerade och skjuter bort alla tankar på vad som pågår eller cyniska inför möjligheten att förändra något till det bättre. Men du som jag har säkert upplevt att varje vänligt ord och varje handling som bidrar till något gott ger positiva ringar på tillvarons vatten. Vi får aldrig sluta tro på allas vår möjlighet att förbättra någon liten del av tillvaron för medmänniskor såväl nära och som fjärran.
Pappa valde att samla in medel till hjälporganisationen Adra. Det gjorde han för att han visste hur de arbetade. Deras världsvida hjälparbete fortsätter och naturligtvis kan du som jag fortsätta att stötta det.
Jag är också ofantligt glad över att vår yngsta dotter, Mikaela Lillbäck, hon som ni vet hjälpte sin morfar de senaste åren, har beslutat att försöka fortsätta i sin morfars fotspår. Kanske hör du till dem som kommer att få ett besök av henne.
Jag tänker på er alla med stor tacksamhet och glädje – och det är inte så få av er som jag faktiskt känner lite grann, eftersom pappa berättade om er.