Studentsångens första strof, ”Sjung om studentens lyckliga dar” har inte alltid varit självklar för alla studenter. När min syster tog studenten i början på 60-talet var det slutprov på examensdagen och de som ej klarade provet fick inte springa ut och bli hyllade av förväntansfulla anhöriga. Det blev bakdörren och ”bättre lycka nästa gång”.
När jag själv tog studenten i början på 70-talet var vänstervågen stark och studentmössan ansågs vara en reaktionär klassmarkör. Inga påkostade baler då, när rödvin, jeans och T-shirt var ”balklädseln”. I slutet på 60-talet brände en del lärare på Christinaskolan i Piteå sina gamla studentmössor i en radikal protest.
Studentbalens tid skulle dock återvända!
Veckans bild är från 2011 och visar det årets minsta fordon i kortegen. Per Strandbergs Fiat 500 från 1959, var lika söt som den var trång när dottern Kajsa Strandberg och David Nilsson fick skjuts till balen.
Några år tidigare hade PT premiär för direktsändning från röda mattan med hjälp av streamingtjänsten Bambuser. Nokia hade kommit med en mobiltelefon som klarade uppgiften om det fanns ett nätverk att tillgå. En hjälpsam vaktmästare på Pite havsbad fixade en router ute vid röda mattan åt mig och nästan 8 000 personer såg vår premiärsändning. En succé som sedan fortsatt och varit lättare att genomföra med dagens teknik.
Se mer nutidshistoria på gunnarwestergren.com