19 söndagen efter Trefaldighet
"Trons kraft"
Markusevangeliet 2:1-12
"Det handlar inte om hur stark tro jag har, det handlar om hur stark han är, han jag tror på."
Så sa en predikant som jag lyssnade på en gång, och den meningen har fastnat hos mig sedan dess.
Men det finns ändå på något sätt en växelverkan mellan de båda sakerna. Inte så att vår tro på något sätt kan vara en prestation, något vi kan vara bättre eller sämre på. Men på så sätt att ju starkare vi inser, upplever, erfar att Gud är, desto mer kan, vill, vågar vi lita på honom. Och desto mer får vi då se honom göra i våra liv. Vilket i sin tur kan göra att vi litar ännu mer på honom.
I dagens text botar Jesus en förlamad man efter att mannens vänner brutit upp taket till byggnaden där Jesus befinner sig, för att hissa ner sin vän. Vännernas agerande är i sig ett uttryck för tillit till att Jesus kan göra skillnad i våra liv. Det första Jesus gör är att förlåta mannen hans synder. Inte för att hans synder har orsakat hans fysiska tillstånd, utan för att det alltid är vårt primära behov i relation till Gud – att bli sams med honom. De skriftlärda opponerar sig – vem tror han att han är, Jesus? Förlåta synder kan bara Gud göra. Jesus svarar med att bota mannens förlamning. För att han är Gud och kan både förlåta oss våra synder och gripa in i de mest konkreta situationer i våra liv. Han kan göra långt mer än vi kan begära eller tänka.
Tillit är grunden för alla relationer. Trons kraft handlar om just det – att när vi har tillit till Gud, och litar på att han både har makten att förlåta oss och makten att gripa in i konkreta situationer i våra liv, då får vi också se honom göra det. Men det handlar inte om hur stark tro jag har, det handlar om hur stark han är, han jag tror på. Den meningen är för mig en påminnelse om att det inte hänger på mig, men att Gud håller att lita på.