Så här i OS-tider kommer möjligen en del mogna idrottsälskare att tänka tillbaka på de minnesvärda prestationer som svenska idrottare åstadkommit i OS-mästerskap genom åren.
En av de riktigt stora är tveklöst kanotisten Gert Fredriksson. Nyköpingsonen som började tävla på allvar vid 23 års ålder 1942 och som kom att bli den mest framgångsrika kanotisten i hela den olympiska historien. Mellan åren 1948–1960 vann han hela åtta OS-medaljer varav sex var guld. Han är också ännu den ende svensk som tagit guld i fyra olika olympiska spel (London -48, Helsingfors -52, Melbourne -56 och Rom -60). Det sista guldet fixade han vid hela 40 års ålder. Under sina 42 aktiva år erövrade Fredriksson dessutom bland annat elva VM-medaljer (varav sju var guld) i sina paradgrenar K 1 10 000 meter och K 1 1 000 meter.
Gert kom dessutom efter sin aktiva karriär att som tränare/lagledare för svenska kanotlandslaget få möjligheten att uppleva ytterligare två OS nämligen det i Tokyo 1964 och i Mexiko 1968.
Denne merittyngda kanotist mötte och intervjuade undertecknad en sommardag 1992 i samband med att den då 72-årige pensionerade brandmannen, tillsammans med flertal andra legendariska äldre sportprofiler, deltog i en PR-resa längst Inlandsbanan och då stannade till i Arvidsjaur.
Gert Fredriksson visade sig vara en mycket ödmjuk och öppen person som gärna berättade om sina minnen från sitt mångåriga och framgångsrika kanotliv.
– Det var underbara år. Första OS-guldet i London 1948 var förstås oförglömligt. Men min personliga ”höjdare” var nog ändå de två gulden i Melbourne, Australien, åtta år senare. Den gången gick det ganska dåligt för Sverige som nation men jag var i kanonform och lyckades som sagt ta dubbla guldmedaljer, berättade Fredriksson glatt.
Jag frågade honom förstås hur det var möjligt att kunna hålla en sådan enormt hög standard under så många år som han höll på.
– Egentligen var det väl konstigt eftersom den internationella konkurrensen hela tiden var stenhård. Men jag tränade tufft och kände alltid stor gnista inför både träning och tävling vilket säkert spelade in, trodde Gert som inte var idrottsproffs utan parallellt med sitt tränande och tävlande hela tiden jobbade heltid som brandman.
Han var av den åsikten att idrottsmän- och idrottskvinnor på alla nivåer bör ha ett arbete parallellt med sitt idrottande.
– Kanske inte något fysiskt betungande men att behöva passa tider och leva ett vanligt liv tror jag är positivt även för dagens generations elitidrottare, ansåg vårt lands genom alla tider främste olympier, tillsammans då med skidåkaren Sixten Jernberg.
Kanotlegendaren Gert Fredriksson avled i juli 2006 vid 86 års ålder.