Så här såg Lomträsks fotbollsgäng ut som vann Inlandsserien 1953. Merparten av dessa spelare fanns senare med i laget alla åren fram till nedläggningen 1961. Stående fr.v, Gösta Lundmark, Henning Eriksson, Stig Persson, Sten Berggren, Tord Lundmark, Åke Eriksson. Knästående fr.v Göte Persson, Henrik Henriksson, Lennart Henriksson, Harry Berggren, Ivan Persson. Av spelarna på bilden är idag Gösta Lundmark den enda som finns kvar i livet.
Antalet åretruntboende är idag inte mer än en handfull. Tvärt emot hur det såg ut 1930-talet och ett par decennier framåt. Då hade byn service i form av såväl skola, postkontor, lägerskola, matbutik samt dessutom ett duktigt fotbollslag.
Den vackert belägna byn, omgärdad sommartid av både vatten och grönska, är gammal. Redan 1803 lär det första fastigheten ha byggts. Den stora inflyttningsvågen kom först under 1930- och 40-talet men byns storhetstid inföll dock först på 1950-talet då unga familjer med stora barnkullar såg till att öka innevånarantalet markant. Som mest bodde runt 130 personer i Lomträsk. Tillräckligt många för att det skulle finnas underlag för såväl postkontor, skola samt matbutik. 1947 hade skolan 20 elever, 14 pojkar och sex flickor. Skolan blev kvar fram till 1963 sedan elevantalet sakta med säkert blivit mindre. Vilket till slut gjorde att byns då kvarvarande barn fick åka skolbil till Moskosel och Auktsjaur.
Bröderna Åke och Henning Eriksson samt Sten Berggren tillhörde profilerna i de gulsvarta Kilroy-gänget. Här i glatt nostalgisnack med byns handlare Bertil Rönnberg som emellanåt också hade rollen som lagledare. Bilden tagen 30 efter epokens slut på den plats där den då överväxta fotbollsplanen låg.
Den växande utflyttningen innebar förutom skolnedläggningen också att byns handlare Bertil Rönnberg till slut tvingades slå igen sin livsmedelsbutik. Det hände 1970 och sedan dess har ortsborna varit hänvisat till att handla i grannbyarna eller centralorten.
När man talar om Lomträsk och det förgångna får man förstås inte glömma byns gemensamma ”stolthet” under främst 1950-talet, nämligen fotbollslaget. Fotbollsplanen byggdes under slutet av 40-talet av spelarna själva och planen kom därefter att bli den stora gemensamma mötesplatsen för byborna i samband med matcherna. Något omklädningsrum byggdes inte de första åren utan spelarna fick klä om lite här och var ute i skogen, eller någon bil.
Det gulsvarta Lomträskgänget, eller IK Kilroy som också ingick i klubbnamnet, kom snabbt att locka man ut huse till matcherna. Laget kom efterhand att bli ett aktat gäng och räknades under mitten av förra århundradet till ett av inlandets bästa fotbollslag.
Nu 87-årige Gösta Lundmark spelade halvback alla åren under byns tolvåriga fotbollsepok. "Det var jättetrevliga år, försäkrar han."
När undertecknad i slutet av 1980-talet träffade en trio före detta aktiva spelarna på den då redan överväxta plats där planen en gång låg så var de rörande eniga om att bollepoken på 50-talet var en mycket minnesvärd tid i deras liv.
– Samtliga bybor kom till matcherna och stöttade oss på helt fantastiskt sätt i både med och motgång, fastslog bröderna Åke och Henning Eriksson samt mittbacken Sten Berggren.
Trion, som alla tre idag lämnat jordelivet, tillhörde profilerna i det duktiga gäng som bland annat 1953 vann Inlandsserien och som fem år senare 1958 också var ytterst nära att vinna dåvarande Västra Elitserien.
En spelare som finns kvar och kan berätta är 87-årige Gösta Lundmark. Lundmark, sedan länge bosatt i Arvidsjaur men med sommarstuga kvar i barndomsbyn Lomträsk, spelade halvback i laget hela tiden från premiäråret 1949 fram till nedläggningen 1961 då laget på grund av utflyttning tvingades till nedläggning. Också han har en mycket positiv minnesbild av den relativt korta fotbollsepoken.
– Det var verkligen sammanhållning på alla plan trots att det emellanåt också kunde bli riktigt tuffa tag i derbymatcherna mot grannbyarna, sammanfattar han.