Veronica Magnusson hälsade alla välkomna och berättade om Litterära Salongens historia sedan starten i augusti 2011. Kaffe med dopp bjöd Agneta Johansson och Birgitta Wallin på. Birgitta Westerberg bjöd som vanligt på lokalen. Vi såg som vanligt fram emot en trevlig kväll. En gång i månaden träffas vi och diskuterar böcker vi läst och annat kulturellt vi hunnit med.
Denna kväll hade vi bjudit in andra glada läsarvänner tillsammans med journalisten och författaren Hans Olov Ohlson och hans senaste verk Rollatorfilosofen. Att han skrivit mycket i sina dagar förstod vi med tanke på hans yrkesval, men sedan han gick i pension har det blivit riktiga böcker. Ur sitt eget liv och andras har han hämtat inspiration, men det mesta är sprunget ur hans fantasi, berättade han. Som alla författare har han läst mycket, men att skriva själv har varit mer än en hobby, ett nöje, ett måste. Han debuterade med Messerschmittakademin som kom 2009. Om besservissrar som tror sig veta allt och bäst.
I Litterära Salongen läste vi om Fransyskans visit i Tornedalen (2018) och bad Hans Olof guida oss i hennes fotspår. Tyvärr hade han inte tid då. I hans Älskade mamma (2022) berättar han om en mor som blir dement. Sonen hittar hennes dagbok, den hon skrev medan hon väntade honom 1946.
Engagerat och intressant berättade Hans Olov Ohlson om sitt skrivande och om sina verk. Skriva böcker är ingenting som man gör i en handvändning. Det kräver möda och research, eftertanke och många, många egna omskrivningar innan man till slut lämnar ut sitt manus till kritiska korrekturläsare. Och skriver om ännu en gång. Sedan, om man har tur, tar ett förlag emot texten och trycker boken. Annars låter man trycka den själv och blir boknasare och föreläsare tills alla hundra exen hittat sina läsare.
Litterära Salongens gäster och proffsläsare tackade Hans Olov Ohlson med en varm applåd och sedan ville alla ha ett ord med författaren och en dedikation i de böcker som köptes.