”Harpa”, konsert- och konferenshuset. En djärv skapelse i glas och betong.
Sammanlagt var vi 25 nordister som åkte till vulkanernas och sagornas Ö, reseledare var Christer Kullberg. I strålande väder for vi runt och beundrade vattenfall, gejsrar, ett underbart landskap, historiska platser, och lärde oss många nya fakta om Island och om hur folk lever idag på denna magiska ö. Det var välmatade dagar!
5 september
Vi landade på Keflavik, cirka fem mil söder om huvudstaden Reykjavik, ett ganska dystert månlandskap, platta hedar av lavagrus, på vissa hade den grågröna islandsmossan fått fäste och lyste upp det gråsvarta. Österut skönjdes randbergen som består av gamla och nya vulkaner, som en taggig siluett, som växte ju närmare Reykjavik vi kom.
Vi tog en titt på det nya Operahuset, Harpa, som ligger vid huvudgatan nära vattnet. Ett spektakulärt hus, som består av tusentals glasprismor som i halsbrytande vinklar lyfter mot skyn, idag vackert upplyst av den nedgående solens strålar.
Det var stor byggrusch i staden, mitt emot konserthuset ståtade nybyggda höghus, och det byggdes nya bostadsområden i stadens ytterkanter. Den magnifika kyrkan, Hallgrimskirkja, tornade majestätiskt upp sig på stadens högsta kulle. Den är Islands största kyrka, och stod färdig 1986.
6 september
Vi åkte ”Gyllene Cirkeln”, en vägsträcka som först tog oss till Tingvalla. År 930 e.Kr valde öns hövdingar denna plats för det årliga Alltinget. Vi färdades genom ett bedårande fjällandskap i höstfärger. Strax före Tingvalla ändrade landskapet form, och vi åkte längs den vidsträckta Tingvallasjön ner till sprickan (förkastningen) där det magiska stället för Islands grundande ligger.
Hela gruppen besöker Solander-utställningen på kulturcentret Hafnarborg.
Efter detta nedslag i historien var det dags för Gullfoss, ett otroligt mäktigt vattenfall som kastar sig ned i en spricka som bildats i hedlandskapet. Historien om denna sevärdhet är som en saga. Marken vid fallet tillhörde en bonde som sålt det till ett kraftverksbolag 1907. En kvinna som bodde i närheten, Sigridur Tomasdottir, startade en kampanj för att rädda vattenfallet till eftervärlden, och lyckades med hjälp av en advokat få till stånd en massiv opinion på ön så att bygget kunde stoppas.
Strokkur, en gejser som var femte minut sprutar skållhett vatten 20 meter upp i luften.
På vägen upp till Gullfoss låg Geysirområdet, en till synes vanlig fjällsluttning, där det rann varmt vatten och ångade ur marken. Ungefär var femte minut sprutade denna stora gejser upp sitt heta vatten cirka 20 meter upp i luften, och har gjort så i tusen år. Häftigt!
Många bilder senare återvände vi till kulturcentret Hafnarborg. Där fick vi träffa Sveriges ambassadör på Island, Pär Ahlberger. Han guidade oss på ett föredömligt sätt genom Solanderutställningen. Förutom sina resor till Nya Zeeland med kapten Cook, gjorde Solander även en resa till Island, där han utförde den första nedtecknade vetenskapliga studien av ön. Behöver jag säga att ambassadören fick en Pite-påse och förevigades på bild med damerna från Piteå?
7 september
Ännu en strålande äventyrsdag. Första stoppet var lagmannen och politikern Snorre Sturlassons hemtrakt. Snorre levde 1179–1241, och var mannen som nedtecknade Islands första historia, förutom att han skrev poesi och engagerade sig i politiken.
Dags för ännu ett häftigt vattenfall, Hraunfossa, där lavavattnet forsar ut från den frodigt gröna klippvägen och kastar sig ned och bildar en damm med blågrönt vatten. Så vackert!
Thingvellir, här löstes konflikter och stiftades lagar redan år 930 e.Kr.
Nästa stopp var Islands största varmvattenkälla, som försörjer hela Reykjavik med gratis fjärrvärme!
Vårt sista stopp var författaren och Nobelpristagaren Halldor Laxness hem.
Sista kvällen träffade vi också medlemmar i föreningen Norden från Island, det blev ett trevligt samkväm i sann Föreningen Norden anda!