Först arbetade flugsnapparhonan och hanen med att bygga sitt rede i holken. Efter det blev det lite lugnare medan honan låg och ruvade på äggen. Sen fick föräldrarna verkligen arbeta för att hålla de tre ungarna med mat. Ju äldre ungarna blev desto mer fick de flyga för att skaffa föda.
Så en dag började ungarna titta ut från holköppningen. Då visste jag att nu är det inte länge innan de flyger ut från holken. Dagen efter skedde det, den ena ungen kom sig upp på ett tak, den andra landade i blomlådan under köksfönstret. Den tredje försvann utan att jag såg det.
Ungen som satt i blomlådan pep efter mat, men ingen av föräldrarna kom. Då flög den iväg mot några tallar där den började picka flygfän som satt på stammen. Då kändes det helt fantastiskt att se hur fort ungarna började klara sig själva.