Dessutom låg ett djupt lågtryck över Norska havet. I år var 55 fyrar öppna och man kunde vänta sig en återgång till vanliga besökssiffror. Tyvärr blev antalet besökare färre än förra året, 5003 besökare noterades. Om man kan skylla det på väderutsikterna eller ej vet jag inte. Men flera fyrar anmälde att de måste ställa in pga. prognos om dåligt väder. Jag har också fått in rapporter om många trevliga arrangemang runt om i Sverige.
Storjungfrun hade sin fyrdag den 17 juli. Man rapporterar vackert väder med mycket god sikt. Att avnjuta utsikten över ett kustlandskap utgör en av skönhetsupplevelserna i ett fyrtorn. Själva fyrdagen bjöd på annat väder. Det regn som föll i öster kompletterades av dimma längre norrut, till exempel hade Gåsören en sikt på 150-200m. Inte stor möjlighet att njuta av utsikten då. Grynge hade ett fint arrangemang med tändning av de gamla kolfyrarna, före-drag om hur landhöjningen har förändrat landskapet, uppstart av den gamla råoljemotorn som drev de elektriska fyrljuset för att sedan avsluta med att hissa upp de gamla fotogenlyktorna. Man fick alltså se tre generationers fyrteknik.
Svenska Fyrsällskapet vill framföra sitt varma tack till alla de människor som på ett eller annat sätt varit inblandade i att genomföra fyrdagarna och till Sjöfartsverket som tillåtit att fyrarna har öppnats. Vi är mycket glada för detta då det sprider ett fyrintresse och en fyrkunskap som ökar möjligheterna till att bevara fyrarna. Med Sveriges långa kust är fyrarna fortsatt viktiga som navigationshjälpmedel, kulturella minnesmärken och vackra utposter i sjö- och havsmiljö. Vädret var mot oss denna gång men är det inte detta som är lite av charmen med fyrarna, man får böja sig för naturkrafterna?