Stor skillnad på en så kort sträcka tyckte min kompis. Vi ska promenera mot Lövholmen och redan vid Stadshotellet åker "tjänstevapnet" kameran upp ur ryggsäcken. Det som vi tror är fina körsbärsträd blommar så vackert att träden måste förevigas och visas upp för Luleåkompisarna.
Lite längre fram när vi kommer till Badhusparken där en strandskata hälsar oss välkommen. De röda benen och den lite speciella gången hos fågeln gör den till en personlighet i naturen. Strandskatan ses ofta inne i parkmiljöer i städerna där dom spatserar omkring. Ofta i små grupper.
När vi kommer till Lövholmsvägen blommar både tussilagon och vitsipporna för fullt. Ofta ser man tussilagorna i närheten av diken och de kan nästan växa och gro i de torraste stenmiljöerna. Tussilagon är en anspråkslös växt som lyser upp landskapet som solen självt under våren. Vitsipporna och "blåsipporna ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår sjöng vi i skolan. Sipporna är vårblommor att fröjdas åt under våren.
Vi närmar oss vår adress och på håll hör vi ett välbekant vårljud. Det är hackspetten som trummar i något träd eller på en telefonstolpe. Ibland kan spetten trumma på takplåtar och annat som låter denna tid på året. För det måste låta mycket nu när den söker uppmärksamhet. Den här större hackspetten har sin konsert i en tall och tittar lite förundrat på oss två lulebor som hälsade på hos goda vänner i Piteå där våren var på väg att säga hejdå och istället hälsa sommaren välkommen tillbaka!