Den är utseendemässigt en av våra mest intetsägande fåglar och dess läten och sång är det inte mycket bevänt med heller. Det man mest lägger märke till är ett och annat lågmält ”tsrrip.” Som flugsnappare i aktion är den däremot en elegant i luften, i mitt tycke nästan i klass med ladusvala och silvertärna.
Det dröjde ett antal dagar innan jag i somras blev på det klara med att jag hade ett häckande par på tomten. Hade nog noterat ett och annat förstrött lockläte utan att tänka närmare på saken, men när en hackspett sin vana trogen började botanisera i en av gårdens gamla björkar och helt oväntat blev attackerad av två argsinta flugsnappare som såg ut att mena allvar med sina protester blev jag genast mer uppmärksam. Hackspetten satt bara nonchalant och duckade en stund, men när snapparna till slut flög rakt in i hackspetten ett par gånger, var den tvungen att skyndsamt retirera.
Saken måste undersökas närmare. I ett gammalt, rejält urgröpt hackspetthål fyra meter upp i björken kunde jag se en ruvande fågels näbb och huvud sticka ut över bokanten. Jag har försökt få den grå att fatta tycke för mina specialgjorda bolådor på tomten. Några gånger har jag haft glädjen att ha den häckande här men dess vana att lägga boet ganska öppet och oskyddat har ofta varit föremål för plundring, där då främst större hackspetten och ekorren tagit deras ägg, men där även björktrastar byggt sina bon i den grås bolådor och därmed förhindrat deras häckning.
Den grå flugsnapparen är som sagt en fröjd att skåda i sitt näringssök. Den sitter oftast mer upprätt än den svartvita släktingen, klipper då och då med vingarna, flyger ut från sin sittplats och står ofta fladdrande, ja nästan ryttlande någon sekund innan den blixtsnabbt fångar sin insekt. Man ser också att den har tydligt längre och spetsigare vingar än sin mindre släkting. Är man tillräckligt nära kan man faktiskt höra hur det knäpper till i näbben precis när den kniper tag i insekten. Till skillnad från den svartvita flugsnapparen återvänder den grå nästan alltid till sittplatsen den utgick ifrån.
Paret hade många duster med hackspettarna och även med ekorrens ungar som ibland dristade sig upp i flugsnapparnas björk. Trots incidenterna och med lite hjälp från min sida fick de ut sina ungar som under några dagar i mitten av augusti tiggde mat sittande på trädgårdsstolarnas ryggstöd, gräsklipparhandtag och andra strategiskt uppstickande föremål, innan de sakta och omärkt försvann och började den långa resan söderut. Den grå flugsnapparen tillhör de verkliga långflyttarna bland våra tättingar. Övervintringen sker i tropiska och södra Afrika.
Det kan tyckas lite märkligt att vi här uppe i Norden inte har fler än fyra flugsnappararter, varav två av dessa finns i Norrbotten, om inte annat än med tanke på den insektsrikedom vi har här under sommarmånaderna. Än märkligare är att hela världsdelen Europa inte har fler än just dessa fyra flugsnappararter, svartvit-, halsbands-, grå-och mindre flugsnappare, plus den östliga balkanflugsnapparen som i Europa endast häckar i Grekland och europeiska delen av Turkiet.
Det fantastiskt natursköna landet Colombia som jag besökt några gånger har en fågelrikedom, vill jag påstå, utan dess like. Om hela världsdelen Europa har 700 fågelarter, har landet Colombia i världsdelen Sydamerika, som utgör en procent av jordens yta, 20 procent av jordens fåglar, 1 800 arter! Av alla dessa fågelarter faller 183 arter under rubriken flugsnappare. Bara en sån sak.