Nio trötta men nöjda vandrare på toppen av Gujkkultjårro 1 276 meter över havet. Det blev 20 km tur och retur från Mierkenes.
Vandringens dag firades i Arjeplog med en tur till toppen av Gujkkultjårro 1 267 meter över havet. Det samiska namnet betyder på svenska ungefär en fjällrygg som ”torkar av sig själv”. När namnet skrevs ned i Ortnamnsregistret 1934 skrev man att betydelsen var ”torka”, kåihkåt. Nedanför den rundade toppen ligger en liten sjö och snö som ligger året runt.
Starten gick vid Mierkenes där fjällsidorna lyste i höstfärgerna rött, brunt och gult. Första stopp var vid ett grottområde efter en stigning på närmare 300 meter.
– Jag har aldrig vandrat så här långt norrut. Det är en storslagen natur här, sade Axel Westholm som är vikarierande lärare på Kyrkholmsskolan. Han har stort intresse av all växtlighet. Trots att det var sent på säsongen fanns blommande brudborst, blåklocka och isranunkel för att nämna några.
Axel Westholm hoppar över en av alla bäckar som korsades under vandringen.
Flera av deltagarna var nyinflyttade till Arjeplog. För en vecka sedan flyttade paret Erika Bengtsson och Hampus Sjödin till Arjeplog och Luleå från Malmö. Turen till Gujkkultjårro blev ett av deras första möten med fjällkommunen.
– Fint! Men vi är också trötta, sa de efter två mils vandring med en höjdskillnad på 670 meter. Det är som att vandra 3,5 mil i Turning Torso, Sveriges högsta byggnad som finns i just Malmö.
Joel Vikström, som arbetar som byggnadsinspektör i Arjeplogs kommun, hade aldrig tidigare vandrat just här. Men förra veckan gick han med hund åtskilliga mil i älgskogen.
– Kul att visa nya kollegor vår fina kommun, tyckte han.
Emma Eriksson som precis börjat sin tjänst som utvecklingssamordnare i kommunen var hänförd över den varierade terrängen med allt från stora block av räfflade stenhällar till trånga videsnår.
– Det är storslaget och majestätiskt att se ut över landskapet, tyckte hon.
Helena Bloom undersöker snön vid toppen av Gujkkultjårro. Här fanns fläckar av röd snö, det är en alg som växer på snön med ett rödfärgat pigment.
Efter åtta timmar var alla tillbaka vid sina bilar. Inte minst miljöinspektören Helena Bloom var nöjd över dagen. Hon var den som lockade med sig flera av kollegorna.
– Vi såg vattenfall, grottor, tog oss över många vadställen och såg geologiskt spännande formationer. Dessutom kunde vi se glaciären i Sulitelma från sluttningen, en och annan ren, och så fanns det fortfarande kvar smaskiga blåbär att plocka, säger hon.
Vandringens dag är en idé från Svenska Turistföreningen och tioårsjubilerade Top of Arjeplog.Till de mer erfarna toppvandrarna hör Cathrin Söderberg, Arjeplog, som tog sin 16:e topp för i år.
– Vi hade perfekt vandrarväder, så nöjd. Så rika vi är som har allt detta runt hörnet, säger hon.