Piteå stad hade då upplåtit industriområdet öster om norra infarten till staden för fabriksbyggnader. Men med tiden ville myndigheterna avrusta industriverksamheten i området.
I januari 1947 började snickarmästare Martin Karlsson sin rörelse ÄMKÅ:s snickerifabrik som koncentrerade sin tillverkning till byggnadssnickerier och butiksinredningar, men också fabrikation av möbler och finare snickerier. Under det inledande skedet var ett 10-tal personer sysselsatta. Senare fick företaget nya ägare.
I närheten hade N.O Karlsson etablerat ett stenhuggeri, Mekaniska stenhuggeriet. Råmaterialet hämtades vid Råberget i Öjebyn. Kyrkorådet i Piteå landsförsamling sålde stenen från Råberget, men då stenhuggeriets innehavare tyckte att de tog för mycket betalt sökte han sten på annat håll. Till en början var tre man i arbete. Redan vid starten var det svårt att få tag i erfaren personal.
Nils Sundbom, tidigare innehavare av Nisses skorep i Piteå byggde samma år upp en skofabrik som vid full drift sysselsatte ett 10-tal personer. Tillverkningen omfattade skodon av grövre slag som pjäxor och promenadskor.
1949 började Erik Forsman förberedelserna för ett slakteri på området och 1954 invigdes anläggningen. Ägarskapet förändrades 1971. Slakteriet flyttade 1988 till nya lokaler på Haraholmen, där inriktningen förändrades till renodlad charkuteriverksamhet.