Ett mörkt blad i skogens historia. Så betecknade PT-reportern ett besök i Gamla Brännäs under senare delen av 1940-talet och noterade att det var en dyster syn som mötte.
Gamla Brännäs var då sedan flera år övergivet och flera hemman nedlagda.
Skogsbolaget Sävenäs AB hade nämligen förvärvat området och de tidigare jordägarna hade därefter under en tid arrenderat sina tidigare ägor. Men i början av 1930-talet övergavs området.
– Allt ger nu ett kusligt intryck. Nu står gårdarna där och långsamt ruttnar ner, ligger öde och övergivna, noterade reportern som konstaterade att fastigheterna låg vackert på de gröna sluttningarna vid stranden.
I byn fanns också tidigare en skola, men vid besöket var skolgården igenvuxen.
Reportern noterar att allt ger intryck av att det bodde en gång relativt välbärgade bönder i byn men som tröttnat på att gå från självägande till att vara arrendatorer. De gjorde gemensam sak med andra som flyttat in och flyttade därifrån.
– Fortfarande lyser förstukvistarna vita i solskenet, men någon ko betar inte i hagen och inga barn-leker på gården, det ryker inte i skorstenarna, de gamla ägarna är borta.
Istället för att bruka jorden och ta tillvara det gräs som vuxit upp hade någon på ett ställe bränt bort det torra fjolårsgräset.
Besöket slutade med konstaterandet:
Man kan lämpligen ifrågasätta om det är bästa sättet att ta tillvara den gröda jorden ger.
Kyrkböckerna noterar att det mellan åren 1828–1945 föddes omkring 100 barn med hemort Brännäs och med efternamn som Jakobsson, Lundqvist, Hansson, Lestander, Löfmark, Burman, Vestman, Lundström och Marklund.
De flesta bosatta var verksamma som bönder och arrendatorer och någon också sysselsatt som skogsarbetare.