Perrongen i Boden fylldes snabbt av fjällvandrare med stora ryggsäckar, vandringsstavar, vattenflaskor och en och annan hund som längtade norrut. Det är många som besöker de norrbottniska fjällen så här års. Kanske rekord igen?
Denna gång bar det iväg till Katterjåkk där järnvägsstationen ligger några kilometer innan riksgränsen mot Norge och den norra atlantkusten. Vår resa startar från Luleå strax efter klockan fyra på morgonen. Vi får ett ofrivilligt stopp i Boden på dryga fem timmar för att vi måste invänta två tåg som har många passagerare från södra Sverige, som vill norrut mot fjällvärlden.
Efter många frågor, ilskna kommentarer och en tågvärdinna som gör sitt yttersta för att övertyga oss om att tåget kommer att rulla iväg snart. Det gör det faktiskt också till slut. Dryga fem timmar försenad knakar det åldriga tåget igång. So what! Vi ska ju få njuta av de vi gillar allra mest; friheten, vyerna och möten med alla andra som också är på vandring.
Följ med på en liten bildvandring och upplev något av det vi mötte på vår färd i trakterna av Katterjåkk.
Resan med tåg har sin tjusning. Katterjåkk station ligger vackert till på promenadavstånd till den norska riksgränsen.
Att vandra med små barn vid sin barm går också bra. Det gäller att välja leder och längder på vandringen som passar.
När man vandrar kan man behöva fylla på energireserverna. Naturen bjuder dig på allehanda gott. Här kan du smaka på mogna hjortron som vi plockade vid myrarna längs Katterjåkk.
Den svenska fjällturismen rymmer många som med sitt engagemang sköter leder. Håller stugor i bra skick och arbetar som stugfogdar och stugvärdar. Vi mötte Olle och Per från Kiruna som var på väg till Svenska Fjällklubbens stuga vid Kattejaure. Tillsammans med några andra i klubben hade dom en arbetshelg för att fixa i stugan.
Mountainbike har blivit både sport och ett sätt att färdas på även i fjällandskapen. Här är det Philippe Weber som utmanar stenar och backar på väg tillbaks från Kattejaure.
Att öppna tältduken, tända spritköket, vänta på en kopp kokkaffe och blicka ut över en bukett fjällvallmo i morgontimman känns som en belöning.