Jag kan berätta om en sjukdom som var ganska svår för 80–85 år sedan. Jag är 84 år, men har ganska bra minne. Detta hände när jag var fyra år. De var lunginfektioner och tuberkulos som var jobbigt då.
I min by fick många influensan, barn klarade sig bra, men äldre hade det svårt. Dom låg i hög feber och fick lunginflammation, hela familjer blev helt isolerade. Någon ansvarig från sjukvården sökte upp dom värst drabbade och undervisade dom att tejpa runt fönster, dörrar och ventiler. En varningsskylt skulle sättas på trappen.
Sedan kom en man och sprutade illaluktande rök i hela huset. Sänglinnen och allt. Det fanns ju inga telefoner, mer än i affärer. Så det var att skicka bud.
Barnen fick inte gå till skolan, inte vara ute och leka. Grannarna handlade i nödfall och lämnade provianten utanför. Det gällde i flera veckor, eventuell medicin fick dom genom läkarnas försorg och omsorg.
De som drabbades värst var i regel karlarna, dom kom till sanatoriet i Boden (Sandträsk). Piteå lasarett kunde inte ta emot dem. Sedan kunde övriga familjen leva som vanligt. Men röklukten var förjäklig, den satt i länge. Flera av dom äldre dog. Dom som hade ladugård, kor att mjölka var ju tvungna att sköta dem. Men mjölken fick dom inte lämna till mejeriet. Dom hade till och med sprutat i ladugårdar där folk var sjuka. Det var så stark röklukt, så både korna, kalvarna och grisarna frustade.
Mjölken fick inte användas i hushållet, kalvarna och grisarna kunde få det istället. Resten stod tanterna på backen och hällde ut och dom grät bittert över eländet. Jag fick följa med min mormor. Hon kunde ta av sin mjölk och dela till tanterna som hade småbarn. Vi hade flera kor, hos oss sprutade dom endast röken i huset. Två granntanter kom över och hjälptes åt att koka lim. Gamla kartonger, lakan och tidningspapper blev remsor som de skulle klistras i alla fönster och dörrar. Gamla potatissäckar rev dom också sönder och stoppade i ventilerna. Gamla Oskar Ahrens katalog var också bra att riva av. Röken skulle hållas inne, limmet gjorde dom av mjöl, vatten och melass.
Mormor hade upplevt Spanska sjukan, hennes enda dotter var svårt sjuk i elva dygn. Men dom blev hjälpta av kokta örter och rötter. Hon hade varit i Amerika i många svåra år och fick lära sig befolkningens metoder. Så hon klarade av sjukdomen. Just i den här situationen kunde hon hjälpa till och gå till de sjuka, hon försökte så gott hon kunde. Hon klarade många strapatser.
Det kom en man cyklande och kollade upp platser där männen varit som mest sjuka. Att dom hade tätat fönster och dörrar, dom som varit mest sjuka hade till och med fått tillsägelse att inte vara ute och spotta på backen för då fick dom elda där.
Många män kom till Sanatoriet i Sandträs, det blev långa vistelser där. En granne blev där ett helt år, men blev frisk.
En annan granne blev opererad, fick en konstgjorde lunga. Han blev puckelryggad, men han var så glad över att han blev frisk.
Jag som barn var väldigt frågvis och var villig att hjälpa till, jag fick i regel följa med mormor. Hon botade ofta ormbett, ringorm, eksem och andra utslag. Det var lärorikt att få vara med. De var en underbar barndom med goda råd och lärdomar jag fick som fyraåring.
Minnen som är guld värda.