När ljussignalerna vid vägarbetet i Norge felaktigt blinkade gult och det blev stopp i trafiken hoppade assisterande reseledare Karola Wiklund ut och flyttade ut de så kallade sergeanterna så att möten blev möjligt.
Den glänser i lila nyanser, skalbaggen av stål och glas, när den kryper fram på grå linjer i mittnorska stenpartier. Dess inre rymmer tre dussin mogna organismer. Fysiskt sett sparsam aktivitet, men på de spirituella ängarna är det full och livlig blomning. Lågmälda skeden avlöses av enstaka stämmor som avslutas med unisona utbrott av spontan lycka.
Nattetid samlas organismerna i cellblock med funktioner för näring, renhållning och vila.
Den lådformade baggen tar sig över vatten i symbios med flytande kusiner. Stundtals kunde skalet tömmas och organismerna flockades ivrigt runt rykande kulinariska konvexiteter.
Under det femte och näst sista solvarvet av livscykeln, när baggen under ljudlig ansträngning besteg den högsta formationen, steg den gemensamma snittpulsen och känslan av ett imaginärt ångestmoln skuggade tillfälligt trygghetens värmande sol.
Därest positiva sociala möten har som effekt att på individnivå höja livsglädje och öka det totala antalet steg som tas på livets rundvandring har dessa färdande organismer många skodon kvar att nöta ut.