20:e söndagen efter Trefaldighet
”Att leva tillsammans”
Matteusevangeliet 13:53-57
Inte ens Jesus var förskonad från den här sortens förutfattade meningar. I hans hemstad har de svårt att ta in vad han säger, svårt att acceptera att han kan komma med visdom och underverk – för de ser honom bara som ”Josefssons pojke” och bror till sina syskon. Jesus verkar också väl medveten om de här mekanismerna eftersom han säger att profeter bara blir ringaktade där de kommer ifrån.
Hur ofta avfärdar vi människor på grund av att de inte riktigt stämmer överens med våra föreställningar, eller på grund av att de är annorlunda än vi själva, eller på grund av att vi som i texten, har alldeles för bra koll på var de kommer ifrån och vilka deras släktingar är? Och hur ofta har det hänt oss själva att vi känt oss dömda på förhand av något av de här skälen? Och hur vanligt är det att människor förnekar Jesus på helt fel grunder – helt enkelt för att de inte fått höra om vem han verkligen är?
Gud har skapat oss till unika individer och ser på oss med den största tänkbara kärlek. Vi är oändligt värdefulla i hans ögon och han känner oss bättre än någon annan och vet vilka vi verkligen är. Han vill inte att vi dömer och förminskar varandra utan tvärtom att vi ser på både oss själva och andra med hans blick. Men det är också hans kärlek som kan förvandla våra hjärtan och våra blickar och hjälpa oss att mer och mer göra just det, och det är en nåd vi får be om. Och hans kärlek och nåd kan också ge oss nåden att få presentera Jesus för andra, berätta om vem han är och vad han har betytt i våra liv. Guds nåd kan förvandla både våra liv och våra hjärtan, våra samhällen, våra länder och vår värld.