Bandyn spelades vid det så kallade cirkustorget mitt inne i Arvidsjaurs centrum. Att det tog en väldans tid med skötsel och förberedelser kunde läsas i bandysektionens årsberättelse från 1947-48 där enligt statistiken skottning och spolning under säsongen tagit 672 timmar i anspråk.
När undertecknad för 1989 lyckades samla några av de lokalt välkända spelarna som 40 år innan lirat med det röda lacknystanet var dock alla överens om att bandyepoken visserligen blev kort och delvis jobbig men att spelglädjen och den goda lagandan varit ett härligt bestående minne genom hela deras liv.
Lagledaren och eldsjälen Bengt Edström (kioskägare) gjorde en enorm insats med skottningen av banan. Bandyn blev mycket populär och till hemmamatcherna kom ibland upp till 400 personer för att se oss spela, mindes de forna spelarna som också berättade att bandybanan i Arvidsjaur var länets första med elbelysning.
De sportsliga resultaten blev också efterhand bättre. Från de knackiga resultaten i början tränade man upp sin spelstyrka och blev ett respektfullt lag i området. Resultatet från 1947 visar storsegrar mot bland andra Moskosel/Auktsjaur, Arjeplog samt Jörn.
1949 blev resultatmässigt det bästa året för Arvidsjaurs IF som bandylaget hette. Först vann de lappmarksserien efter en avgörande drabbning mot Arjeplog och senare vann man även inlandsmästerskapet efter segrar mot Jörn i semifinalen med 9-2 och sedan finalseger mot Norsjö med hela 9-1.
Den enda av de gamla bandykämparna i AIF som idag finns kvar i livet är målvakten Matz Edin.
Nu 89-årige Edin, också känd bland annat som en jättebra fotbollsmålvakt, duktig sprinter och längdhoppare, samt inte minst som en omtalad domarlegend som varit aktiv fotbollsdomare i hela 62 år.
Matz Edin minns bandytiden med både saknad och stor glädje.
– Egentligen var nog bandy den sport jag gillade allra mest att utöva. Hade jag bott i en annan del av landet har jag nog haft en god chans att kunna bli en allsvensk bandymålvakt, siar Matz som inte sällan i pressen blev omtalad för sin smidighet, orädda spelstil och för sina många straffräddningar.
– Ett kul minne från bandytiden är också att när jag senare spelade i Boliden fick jag nöjet att i en match vara lagkompis med dåtidens sång- och bandylegend Gösta ”Snoddas” Norgren, berättar den pigge 89-åringen som trots sin höga ålder fortfarande är en aktiv och uppskattad gymnastikledare inom Arvidsjaurskorpen.