Många av fågelarterna i Norrbotten minskar i antal. Det visar en ny rapport där Länsstyrelsen i samarbete med Lunds universitet jämfört inventeringsresultat under åren 1998–2020.
Typiska fåglar i Norrbottens odlingslandskap är arter som ladusvala, gulsparv, ängspiplärka, ortolansparv och pilfink. För dessa arter har hälften av individerna försvunnit när man jämför med antalet för 13 år sedan, då inventeringarna av odlingslandskapet fåglar påbörjades. Ortolansparven har slutat höras på många platser i länet.
Även fjällbjörkskogens fåglar har minskat i antal om man jämför med antalet 17 år tillbaka i tiden.
– Vi hör inte längre lika många sjungande lövsångare, rödstjärtar och rödvingetrastar i denna miljö. Det handlar om miljontals färre fågelindivider men här börjar antalet sakta vända uppåt igen, säger Susanne Backe ansvarig för fågelövervakningen på Länsstyrelsens miljöanalysenhet.
I miljöer som våtmarker, vattendrag och sjöar, skogar och uppe på kalfjället är det inga större förändringar i antalet individer hos de fågelarter som häckar i dessa miljöer.
– Men sedan finns det vissa arter som det går bra för, som till exempel sångsvan, trana, fjällripa och enkelbeckasin som har ökat i antal de senaste 17 åren, säger Susanne Backe.
Länsstyrelsen använder även fågelbeståndet som indikator för att följa vad som händer i miljön i länet.
– Genom att titta på de fågelarter som är typiska för respektive miljö får vi en uppfattning om hur bra eller dåligt det ligger till med våra uppsatta miljömål för olika naturmiljöer, säger Backe.