Alla vi lite äldre minns förstås sånglegendaren Anna-Lena Löfgren som när det begav sig tillsammans med samtida kvinnliga sångartister som Siw Malmqvist, Lill-Babs, Ann-Louise Hansson, Towa Carson, Anita Lindblom skaffade sig en stor och mycket bred publikskara.
Anna-Lena Löfgren föddes 1944 i Stockholm och gjorde sitt första offentliga framträdande redan som barn hos ”Farbror Sven” (Jerring) i radioserien Barnens brevlåda.
Hon blev sedan snabbt en av 60-talets populäraste schlagersångerskor med hitlåtar som förutom nämnda ”Regniga natt” (som hon fick guldskiva för) också ”Kärlek på lasarett”, ”Det finns ingenting att hämta”, ”Se mig i ögon älskling” ”Sommaren det hände”. Samt förstås också hennes allra största hitlåt nämligen ”Lyckliga gatan” som hon sjöng in 1967 och som låg på svensktoppen i många veckor.
Låten toppade länge landets försäljningslista och såldes i över 150 000 exemplar, vilket innebar såväl guld, diamant som platina.
”Lyckliga gatan” gavs för övrigt också ut på den tyska skivmarknaden där den fick titeln ”Immer am Sonntag” och även där blev en stor succé.
Anna-Lena Löfgren hade under sin långa karriär sammanlagt 37 låtar på Svensktoppen och hon fick som redan nämnts även stora framgångar i Västtyskland. Sammanlagt gav hon ut hela 22 tyskspråkiga singlar mellan åren 1962-1973.
Under flera decennier turnerade hon flitigt och gjorde otaliga framträdanden i tv, i folkparker och på andra festplatser.
Denne folkkära artist deltog dessutom två gånger i den svenska melodifestivalen, nämligen åren 1963 och 1968. Det sistnämnda året blev hon femma med låten ”Jag vill tro”.
Efterhand gick hon allt mera över till att sjunga andliga sånger och även till att framträda och sjunga på servicehus, sjukhus och äldreboenden runt om i landet.
Som barn drabbades hon av polio, en sjukdom som medförde ett livslångt rörelsehinder och som gjorde att hon oftast fick framträda sittande.
När Anna-Lena Löfgren, tillsammans med maken Benny Lööf som ackompanjatör, i juni 1992 besökte Arvidsjaur fick undertecknad en ganska lång pratstund med den ödmjuka artisten som då hunnit bli 48 år och som tyckte att det fortfarande var jättekul att turnera land och rike runt och underhålla med sin sång.
- Jag har nog aldrig haft så mycket jobb som nu vilket förstås känns fantastiskt, tyckte Anna-Lena som också uttryckte tillfredsställelse över det faktum att hennes klara röst fortfarande var i mycket gott skick.
Anna-Lena berättade också öppenhjärtligt om den poliosjukdom som drabbade henne redan som barn – och som sedan medfört ett livslångt rörelsehinder med svårigheter att bland annat gå.
Hon tog vid min intervju med henne också tillfället i akt att upplysa om hon och makens pågående stora engagemang inom barn- och fadderverksamheten i Polen.
– Nöden är stor där just nu och vi är glada att kunna hjälpa till att förbättra vardagen för Polens många barnhemsbarn, fastslog Anna-Lena som innan vi skildes också hann berätta att hon under år 1992 hade 250 inbokade uppträdanden i såväl kyrkor, folkparker, festplatser samt på olika institutioner.
Den omtyckta sångerskan fortsatte sin framgångsrika karriär och turnerade ganska flitigt ända fram till en bit in på 2000-talet. Hennes låtar spelas fortfarande ganska ofta på radion.
Anna-Lena Löfgren avled efter en tids sjukdom i maj 2010 vid 66 års ålder.