Med meriter från bland annat Dynamo Moskva och finska Ässet kom den då 32-årige Pjatanov att i högsta grad bidra till inlandslagets framgång och till ortens kraftigt växande ishockeyintresse.
Det var i oktober 1991 som den sensationella nyheten kom att IFK Arvidsjaur fått den då 32-årige ryske elitishockeyspelaren Andrei Pjatanov att skriva på ett tvåårskontrakt med inlandsklubben. Ett nyförvärv som då varit proffsspelare i ett flertal ryska storklubbar och som bara två år innan hade avslutat en femårig karriär i elitlaget Dynamo Moskva – och som nu efter bara ett års spel i finska elitlaget Ässet (säsongen 90-91) valde att nobba ett anbud från sin förra klubb Dynamo för att istället skriva kontrakt och flytta till lilla Arvidsjaur för spel i den svenska hockeytvåan.
Undertecknad minns hur jag i min roll som PT:reporter redan någon dag efter ankomsten via tolk fick tillfälle att intervjua honom och frågade förstås varför han som 32-åring valde bort en fortsatt elitkarriär för spel i tvåan med lilla Arvidsjaur:
– Jag ser det inte riktigt som en nertrappning. Hade jag varit yngre kanske det varit annorlunda men nu känns det här steget helt rätt att ta som ett första steg i en eventuell framtida tränarkarriär för mig, erkände Pjatanov vid intervjun.
Och visst blev Pjatanovs tillkomst en succé, både sportsligt och inte minst publikmässigt. Till första träningspasset med det ryska nyförvärvet på isen kom 50 personer för att titta och vid i Ringelhallen var publikskaran oftast över 500 personer.
Med Pjatanov som tongivande spelare var inlandslaget vid två olika tillfällen under första halvan av 1990-talet mycket nära att via kvalspel ta sig upp till dåvarande hockeyettan.
Många då unga egna produkter har vid olika tillfällen poängterat hans betydelse för både laget och publikintresset. Två som hyllar sin tidigare lagkamrat är Urban Wikberg (bland annat tidigare tränare i Piteå HC, nu i Luleå Hockeys tränarstab) och Mikael Lindgren (tidigare spelare och före detta sportchef i Skellefteå AIK).
– Andrei var helt klart en kanonförstärkning som vi alla såg upp till och som många yngre spelare i laget nog lärde sig mycket av, menar Urban Wikberg som ingick i en målfarlig kedjetrio tillsammans med ”Pjatte” och Lars-Åke ”Zeke” Warg.
Efter tre år som enbart spelare övertog Pjatanov inför säsongen 1994 ledarrollen och blev spelande tränare. Sejouren som tränare blev dock kortvarig och inte lika lyckosam då en del av spelarna inte riktigt gillade hans ryska lite tuffa tränarfilosofi.
Pjatanov fortsatte dock att vara tongivande spelare i IFK-tröjan i ytterligare tre år fram till våren 1998 då klubbledningen inte ansåg sig ha ekonomi att erbjuda honom fortsatt kontrakt. Han hade då spelat 166 seriematcher i IFK-tröjan.
Andrei flyttade tillsammans med sin hustru Larissa tillbaka till hemlandet där han fortsatt varit verksam inom sin sport. Bland många olika tränaruppdrag har han bland annat varit ansvarig för Rysslands ungdomslandslag och även varit andretränare i Dynamo Moskva.
Den nu 62-årige Andrei Pjatanov blev änkeman för knappt ett år sedan. Han bor i Moskva men på grund av hälsoproblem är han för närvarande inte aktiv på isen som tränare. Han är dock fortfarande engagerad inom Dynamos organisation.