Hildegard Gårding lämnade jordelivet den 24 september efter att ha levt ett långt och innehållsrikt liv. Hon var Älvsbyns äldsta invånare.
– Man hinner med mycket när man är född 1917, hon var fyra år när kvinnor i Sverige fick rösträtt och överlevde två världskrig, säger hennes dotter Inger Lundberg, som själv hunnit fylla 74 år.
Hildegard hade nio syskon och växte upp vid foten av Hundberget. Hon var dotter till hemmansägare Nils F Nilsson och Elma Nilsson.
– Hon började med att jobba som så kallad "schampoflicka" hos sin syster som hade en frisersalong, sedan fick hon jobb på tygavdelningen på Konsum i Älvsbyn, säger Inger som berättar att det var här som hon träffade sin man Per Olof Gårding, son till järnhandlaren.
– Mamma var vacker och uppvaktad. Pappa blev störtförälskad och handlade stora mängder av tyg till skyltningen i järnaffären innan tyckte uppstod. Det fanns mängder av tyg kvar på övervåningen hemma, en del av tyget användes sedan till våra blöjor, berättar Inger.
Paret fick tre döttrar, Hildegard jobbade sedan med att utveckla husgerådsavdelningen på Gårdings järnaffär, där jobbade hon fram till pensionen.
Döttrarna minns henne som en aktiv kvinna, arbetsam, snabb i vändningarna och otroligt omtänksam och engagerad i familjen – barn, barnbarn, barnbarnsbarn och vännerna. Hon var alltid noga med kläder och frisyr.
När "juntan" träffades för att spela kort, och ingen längre orkade laga mat, var det Hildegard som gick till "Mix-grillen" och handlade hamburgare åt alla. Sedan blev det en liten likör till kaffet.
– De hade fantastiskt trevligt, hon ställde alltid upp och hjälpte dem och så överlevde hon dem alla, säger dottern som minns en annan av höjdpunkterna i Hildegards liv.
Det var när kungaparet besökte Älvsbyn 2013 och hundratals Älvsbybor i alla åldrar hälsade dem välkomna vid Kyrkmalmen.
– Hon har alltid var intresserad av kungafamiljen och ville så gärna vara med, så jag åkte dit tidigt på morgonen och ställde ut en stol, hon hade med sig en jättefin bukett med rosa blommor och så stannade de till hos just henne, det syntes att de tyckte att hon var söt.
Till PT:s reporter på plats sa den då 95-åriga Hildegard:
"Det var fantastiskt. Silvia är toppen, jag sa till henne att jag är en stor beundrare av drottningen. Hon tackade för blommorna och jag fick till och med en kram".
Sommarstället Kolkstrand var Hildegards paradis och där tillbringades hela somrarna med familjen.
– Hon spelade fotboll med barnbarnsbarnen och var otroligt duktig på att laga mat, det var palt eller halstrad strömming med potatis till oss vuxna och plättar till barnen.
När Hildegard var 96 år ramlade hon i Lomtjärnsparken och efter det blev hälsan sämre. De sista åtta åren bodde hon på Nyberga och trivdes bra. Tyckte mycket om personalen och att få besök.
– Men hon sa alltid att: "Ni behöver inte stanna länge", jag vet att ni har så mycket att göra.
Sista åren blev Hildegard ännu sämre och pandemin passerade henne förbi utan att hon märkte av den.
– Det kändes bra, hon hade oroat sig så mycket annars, säger Inger som minns sin mamma med stor värme.
Fotnot: I Norrbotten fanns i juli i år 36 kvinnor och sju män som var över 100 år gamla.