Inlandsbanans norra del byggdes i etapper och det första spadtaget togs på hösten 1907 då avsnittet Östersund-Ulriksfors påbörjades. Ett år senare inleddes även delen från Östersund till Jokkmokk. Den sträckningen, förbi bland annat Slagnäs, Arvidsjaur, Moskosel och Kåbdalis, öppnades i sin helhet den 7 augusti 1937. Det vill säga dagen efter det att banan högtidligen blivit invigd av dåvarande kronprinsen Gustav Adolf som skrev sitt namn på en minnessten som fortfarande finns att beskåda vid Kåbdalis i Jokkmokks kommun.
Rälsläggningen mellan Porjus och Gällivare blev sedan den nordligaste länken av den sammanlagt 130 mil långa Inlandsbanan och just den spårbiten lär även varit den mest mödosamma för de inblandade att färdigställa.
Dåtidens styrande räknade med att Inlandsbanan, med angränsande tvärbanor, skulle bryta bygd, vilket också skedde. Innevånarantalet i lappmarken mer än fördubblades på många orter. Storuman fanns inte ens före järnvägens tillkomst. Lycksele blev stad, och orter som Sveg, Vilhelmina, Arvidsjaur och Jokkmokk växte märkbart. Det är ingen överdrift att påstås att Inlandsbanans tillkomst la grunden till det norrländska inlandets stegvisa utveckling.
Vilka var då dessa kringresande järnvägsbyggare som med hjälp av spett, spade och muskelkraft anlade järnvägar i oändlig terräng genom vildmarken? Huvuddelen av rallarkåren var statar- och torparsöner från Småland och Blekinge som med äventyrsblod i ådrorna drog iväg norrut för att tjäna sitt levebröd. Män som inte bara byggde järnväg utan också med sitt stolta manér och sina vidbrättade hattar på svaj krossade många kvinnohjärtan. En och annan gifte sig också med ortens flickor och idag finns gott om ättlingar runt om i lappmarken.
En av dessa ättlingar är faktiskt undertecknad. Min morfar Oskar Ferdinand Johansson, ”Trollhätte-Johan” kallad, var barnfödd i småländska Emmaboda och kom upp till våra trakter redan 1909. Han gifte sig 1911 med min mormor, en tös från Västerbotten.
1934 lät han bygga ett litet hus för sig och sin familj i byn Auktsjaur.
Under sitt 33-åriga rallarliv deltog min morfar i byggande av den nordligaste sträckningen av Inlandsbanan. I samband med invigningsceremonin 1937 fick han och övriga järnvägsbyggare motta en unik minnestallrik som idag finns i min ägo.
På äldre dar berättade han gärna episoder från sitt långa rallarliv. Att han tyckte rallarlivet på många sätt var tufft gick inte att ta miste på men han poängterade ofta att kamratanda, hederskänsla och renhårighet alltid var rallarnas adelsmärke.
Oskar Johansson avled 1972 bara ett par månader innan han skulle fylla 92 år. Hans lilla rallarhus står idag uppställd invid Rallarmuséet i Moskosel.
Nils Widman