Jag tror att vi var många knattar som önskade oss en egen lekstuga. Ett krypin där man kunde mysa med kompisarna.
Men det var ofta bara de lite mer välbärgade familjerna som kunde ge barnen en egen lekstuga. I alla fall om det var en stuga som var av det lite finare slaget. Ett litet hus som var tillverkad med snickarglädje, vackra tapeter och fina gardiner var drömmen. En sådan lite stuga hittade vi på Hägnan i Luleå. Vi blev nyfikna och spejade in mellan gardinerna i Solstugan. Så heter det lilla vita huset som är placerat i skymundan bakom lanthandeln. En butik som ger dig en resa tillbaks i tiden bland godisburkar, Sempers vällingpaket och allehanda ting från förr.
Vi ville veta mer om lekstugans historia och vi kunde läsa att i Solstugan hade ingen mindre än allkonstnären Staffan Westerberg varit herre i huset. Ja, han som gick vilse i pannkakan och skapat allehanda berättelser och roat stora och små med sina teaterföreställningar. Solstugan har sitt ursprung från den tid när LKAB 1911 uppförde en sommarbostad vid Älvnäset i Svartöstaden med en underbar utsikt mot havet i Luleå. Sommarhuset blev permanent chefsbostad 1940 då Staffans pappa Folke Westerberg tillträdde som disponent för LKAB.
Till disponentbostaden byggdes också den lekstuga som fick namnet Solstugan. Ute i Europa rasade världskriget och i radiosändningarna försökte statsminister Per-Albin Hansson ingjuta mod i det svenska folket med att "vår beredskap var god" när folket gick på bio och sågs SF:s journalfilmer där de svenska beväringarna irrade omkring på sina cyklar och försökte få havret att räcka till hästarna. Men vid den här tiden hade också tankarna om det svenska folkhemmet fått fäste. Som ofta i dystra tider blomstrade nationalromantiken och säkerligen hade det också sin betydelse när Staffans solstuga fick sin utformning.
Lekstugornas historia är också berättelserna om hur flickorna genom leken skulle fostras till goda husmödrar och värdinnor. Lära sig duka och ta hand om gästerna. På så vis var lekstugorna flickornas domän mer än det var pojkarnas plats.
Sedan ett antal år är Staffans solstuga skänkt till Hägnans museum. Jag tror många missar det vita huset där det står på sidan om. Men det passar nog bra för Lulepojken Staffan Westerberg som jag tror gärna vill vara lite på sidan om och gärna få upplevas som vilse i pannkakan. Men å andra sidan vem är inte vilse i pannkakan i dessa smått besynnerliga tider?
PS: Jag lyftar på kepsen för dina berättelser Staffan som förgyllde mig och min son när vi i kvällningen kröp in i kojan för natten.