4 söndagen i Påsktiden
Vägen till livet
Jesus sa till lärjungarna: ”Ett nytt bud ger jag er: Att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra”.
Kärlek är ett ord som används i alla möjliga sammanhang, om vår kärlek till vår partner, våra barn och släktingar, allt detta som vi tycker om. Någon tycker sig älska kaffe eller palt.
Föremålet för vår kärlek skapar mening och innehåll i våra liv, kaffeälskaren kan mycket väl tänkas utbrista ”utan kaffe kan jag inte överleva”.
När Jesus säger åt lärjungarna att älska är det inte den mänskliga kärleken han talar om, han talar om en annan slags kärlek. Den kärlek som Jesus visade lärjungarna var inte av denna världen, det var en kärlek av Gud. Agape heter det på grekiska och det är den kärlek Gud visar oss och som vi visar Gud.
Vår biskop Åsa sa i ett sammanhang att: ”Ni behöver inte tycka om alla men ni måste älska alla”. Det låter så motsägelsefullt men det är så Jesus menar i helgens text: ”ni ska älska varandra så som jag har älskat er”.
Så blir då kristen tro ett kärlekens evangelium, vi ska se på varandra med kärlek. Vi kommer inte alltid att tycka om det vi ser men vi ska, med Kristus som förebild, omfatta det vi ser med kärlek.
Så här i påsktiden stannar påskens glädje kvar i oss, trots all oro och rädsla kring Coronaviruset. Påsken är den kristna högtid då Guds kärleken blir synlig för alla. Jesus Kristus dör för oss alla, inte för våra gärningar eller förtjänster utan för att det var Guds synliga tecken på sin kärlek till oss.
Med påsken som förebild vill söndagen påminna oss om att älska Gud och att älska varandra.
Jesus avslutar sin mening: ”Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.”
Det är att dagligen öva sig i att älska Gud och sina medmänniskor och att i varje sekund öva sig i den svåra konsten att vara medmänniska och Guds barn.