Premiären blev smått kaosartad för Britt-Marie, bilparkeringen blev full och byastugan blev full av folk, både av loppmarknadskunder och av sådana som sökt sig till Jutis för fikats skull.
– Jag har redan bett de som har loppisbord att fylla på med mer grejer, berättar Britt-Marie Marklund.
Hon är förhoppningsfull inför fortsättningen.
– Jag hoppas det blir jättebra för dem som kommer, själv tycker jag att det är väldigt kul. Jag tror att det var minst 150 personer i måndags.
På väggarna i byastugans kafédel hänger bilder från de olika årgångarna av Jutiskalendern. Britt-Marie får många frågor och svarar så gott det går. Frågorna gäller också de gamla svartvita fotografierna.
– Det är ju mina förfäder, säger hon och menar att så gott som alla av byns dryga 40 innevånare har släktband i någon del av parförhållandena.
Britt-Marie går omkring och gnolar och sjunger då hon inte hjälper någon kund, serverar kaffe eller tar betalt.
Bengt Sundgren, en gammal klasskamrat till Britt-Marie som bodde i Sädvaluspen, dyker upp. De säger hej och kramas.
– Var det Karin du hette, undrade Bengt.
– Och jag känner ju igen dig, men vad var det du hette, frågade Britt-Marie.
Sedan hittade Bengt, eller var det Bengts fru, en gammal gedigen degsprits i metall för en tjuga på loppisen. Bengt betalade utan minsta försök att pruta.