Amerikanen Joshua dokumenterar samiska

Montana i USA. Leipzig i Tyskland. Och nu Sverige och Arjeplog. Språkvetaren Joshua Wilbur ska under två år dokumentera både det Pitesamiska och Umesamiska språket.

Joshua Wilbur och Rebecca Voll är ständigt på resande fot, men färdmedlen växlar. I förrådet på Samegården fanns en gammal cykel, som Joshua nu lagat.

Joshua Wilbur och Rebecca Voll är ständigt på resande fot, men färdmedlen växlar. I förrådet på Samegården fanns en gammal cykel, som Joshua nu lagat.

Foto: JENNY KARLSÉN

ARJEPLOG2008-08-08 06:00
Joshua Wilbur kommer från Montana i USA, men har bott i Leipzig i Tyskland de senaste elva åren, en exakt tredjedel av sitt 33-åriga liv. Sedan april studerar han på Nordeuropainstitutet vid Humboldt-universitetet i Berlin. Därigenom fick han ett stipendium till ett dokumentationsprojekt och har nu kommit till Arjeplog, för att dokumentera både Pitesamiska och Umesamiska.
- Det finns 6 000 språk i världen och ett flertal av dem är hotade. Det finns endast mellan tio och femton personer som pratar flytande Pitesamiska idag och bara en kvinna som fortfarande talar Umesamiska, berättar Joshua.
Råkat lära sig svenska
Därför vill han nu komma i kontakt med personer i Arjeplogstrakten, som talar Pitesamiska.
Intresset för just samiska språk fick Joshua som student, vid ett projekt om Rysslands fyra samiska
dialekter.
Sedan har han alltid velat åka till norra Sverige och samtidigt kunna jobba där. Svenska har han bara "råkat" lära sig på semester i Dalarna, där han har bekanta.
- De vuxna pratade alltid engelska med mig, men barnen kunde inte engelska då. Så jag lärde mig av dem, säger han enkelt.
Dokumenterar
Joshuas dokumentation kommer att bestå av inspelningar, översättningar samt en del videomaterial. Detta kommer sedan att förvaras dels på Dialekt-, ortnamns och folkminnesarkivet i Umeå, på Ajtte fjäll - och samemuseum i Jokkmokk samt på University of London.
- I London är det viktigt att bevara detta för språkvetenskapen och i Sverige är det viktigt för samerna själva, menar Joshua.
I år kommer han att spendera cirka fem månader i Arjeplog och nästa år blir det omkring sju månader. Han hyr rum på Samegården och när han först dök upp på trappan, trodde ägarinnan Yvonne Eriksson att han var en "vanlig" turist.
- Jag var på väg att åka bort just då, så jag gav honom nyckeln och for, säger Yvonne.
Joshua skrattar och påpekar att det är typiskt i Arjeplog.
Yvonne, som numera vet vad Joshua sysslar med, beskriver honom som snäll.
- Han klipper gräset och jag bakar bullar åt honom. Han älskar kanelbullar, säger Yvonne.
Haft tur med vädret
Joshua menar att det är det som saknas i Arjeplog, ett konditori som säljer hembakat.
De senaste veckorna har Joshua haft besök av sin flickvän, Rebecca Voll. Hon kommer från Bayern i Tyskland, men studerar i Holland och är språkvetare även hon. Just nu arbetar hon med ett liknande projekt som Joshua, fast i Kamerun i Afrika. Efter den korta tiden i Arjeplog, kan även hon göra sig förstådd på svenska. De har passat på att bada, plocka bär och fjällvandra.
- Jag var rädd att det skulle vara kallt här, men jag har haft tur med vädret, säger Rebecca.
Det internationella paret räknar med att kunna bo på samma ställe tidigast om tre år och då lutar det åt Tyskland.
- Men vi vet inte. Det är svårt att hitta anställningar för två språkvetare på samma ställe, säger de.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om