På onsdagsmorgonen tog Inger emot tre- och fyraåringar från avdelningen Karlavagnen på Arjeplogs förskola.
Hon förklarade att hon bar sin samiska dräkt, kolten, för att det var fest. Fest för att barnen kom för att lyssna. Och så började hon med att berätta att när hon var barn fanns det ingen teve.
Barnen som fängslas av Inger som berättade var med på noterna. En av de unga pojkarna fattade allvaret och berättade något nästan lika sorgligt:
- Och vet du, när min pappa var barn fanns det inte ens DVD ...
Inger Juuso berättade om hur vuxna skrämde barnen för skogen och den hemska jätten Stalo som åt barn, om sjödraken och sjöjungfrun som lockade ut barn långt på sjön.
Sedan förklarade hon varför vuxna gjorde så.
- Det fanns ju inga daghem och ingen förskola. Vuxna ville inte att barnen skulle springa bort i skogen eller drunkna i sjön. Därför skrämde de oss. Inte fanns det något farligt i skogen och när vi blev större fick vi gå i skogen så mycket vi ville.
Sedan berättade Inger sagor om djur, om räven som gick miste om sjöfågelungarna till hur lommen fick sina ben.
Och så uppmanade hon sina åhörare att titta på månen, och se om gubben som fastnade där finns kvar, han som skulle klättra upp och måla månen svart.
Berättarstunden började lida mot sitt slut och det märkte Inger som konstaterade:
- Ni börjar visst få myror i byxorna ...