För alltid etsade sig vistelsen vid arbetsstugan in i Albert Marklunds minne.
- Som en livets hårda skola där de unga fick arbeta hårt och känna rädsla, berättar dottern Virginia, bosatt i Radnejaur.
De som förestod arbetsstugan var fruktade för sina hårda nypor. Ofta vankades örfilar och luggningar, i en miljö präglad av "sanningskärlek, sedlig kraft och gudsfruktan". Där föreståndaren hade all makt i sina händer, men oftast inget hjärta. Där de unga under sin vistelse skulle lära sig veta hut.
Länge också utan tillgång till bekvämligheter som el, varmvatten, vatten och avlopp. Där bland annat vedbärning och disk hörde till de dagliga uppgifterna.
Många lämnade också arbetsstugan med ärr i själen som resultat.
Svåra förhållanden
Virginia Burman har liksom sina tre syskon Karl, Nils samt Hillevi säkerligen då och då fått lyssna till faderns berättelser från den här tiden, när han då och då halkade in på hur det var vid arbetsstugan.
Albert Marklund var en av många barn i familjen, född i Bäckholm, Slagnäs, och senare bosatt i Rebakk, Mellanström.
Detta i en tid då det inte fanns väg fram till byn. Barnen fick då bo i arbetsstugan i Arjeplog under hela skoltiden, och som hade två uppgifter. Dels att hjälpa nödlidande och fattiga barn i avlägsna glesbygder, dels att ge dem tillgång till en fullvärdig folkskola.
Arbetsstugan i Arjeplog byggdes 1902, och var en av de första i länet. Hit kom barn som antingen inte hade någon som tog hand om dem, eller vars familj bodde så långt bort ifrån samhället att de inte kunde åka mellan för att gå i skolan. Det var en tid när många familjer levde under svåra förhållanden. En del barn som antogs till arbetsstugan räddades från att hamna på fattigauktion, vilken förbjöds först 1918.
Pojkar på rymmen
Det centrala vid arbetsstugan var att barnen arbetade för uppehället. Pojkarna utförde gårdssysslor medan flickorna tog hand om hushållet. Arbetsdagarna var både hårda och långa. Inte alla hade heller möjlighet att få åka hem under loven. Fjärran från sina familjer fick de gå termin efter termin utan att komma hem. I bästa fall bara korta, enstaka stunder. Det medförde att många miste den dagliga kontakten med föräldrar och syskon.
Arbetsstugorna fungerade som internat med fri kost och logi. De inrättades helt på frivillig väg, med insamlade medel. Pengar samlades in bland finare folk i södra Sverige Sammanlagt inrättades i Norrbotten 20 arbetsstugor. Den sista var i drift fram till 1954. Under årens lopp gick närmare 400 barn i arbetsstugan i Arjeplog.
Arbetsstuga fanns även i Arvidsjaur.
Det berättas bland annat från Arjeplog om hur ett par pojkar vid ett tillfälle rymde från arbetsstugan efter att ha blivit orättvist behandlade och fått dåligt med mat. De kom till "Bedas Kalle" i Rattik, där de försågs med mat. Efter att ha ätit sig mätta följde "Bedas Kalle" dem tillbaka till arbetsstugan. Han var en sträng herre som inte var rädd att "läxa upp" föreståndaren. Det uppges det blivit något bättre med mathållningen i Arjeplog efter den händelsen.
För snåla kommungubbar var arbetsstugorna något positivt. Andra, välgörare boende långt bort, betalade ju skolgången för en del av kommunens barn och försåg dem dessutom med mat och husrum. De styrande i kommunen insåg att utgifterna skulle öka när de i stället tvingades bygga kommunala skolhem.
Finger slets bort
Det berättas att Albert Marklund för 100 år sedan, då betecknad som "skyddsling", tillsammans med en yngre kamrat skulle gå efter vatten till arbetsstugan. På vägen till vattentäkten stannade de upp vid en ladugård, där en piga var sysselsatt med att riva torv i en torvströmaskin.
Marklund och hans kamrat såg hennes tunga belägenhet och ville sträcka en hjälpande hand. En av dem drog maskinen och den andra matade in torven. När all torv var färdigriven råkade Albert Marklund, som var matare, få in handen för långt. Med följd att den rycktes med av taggarna i maskinen som då hade hög hastighet. Följden blev att ett av vänstra handens fingrar slets bort och handen i övrigt sargades svårt av taggarna i maskinen.
Så fort sig göras kunde transporterades Albert Marklund till doktor Lundberg i Arjeplog, som vikarierande. Arjeplog upphöjdes till ordinarie distrikt 1912 . Den första ordinarie innehavaren på läkartjänsten kom till Arjeplog i april 1912 och hette Erik Eklöf. Händelsen inträffade i februari.
Det noterades i tidningen att ynglingarna vid arbetsstugan tidigare varnats för att riva torv i torvströmaskinen
- Otvivelaktigt en farlig pjäs i oförståndiga pojkars händer. Matningen av dylika maskiner bör aldrig ske med händerna utan med en bräda eller annat lämpligt föremål, var det varningens ord som riktades till läsarna
1935 förkunnades att lysning tagits ut av Albert Marklund, Stråtjejaure och Gerda Jonasson från Granmyrheden. Den 29 december ägde vigseln rum. Makarna fick fyra barn av vilka nu tre är i livet. Efter giftermålet skaffade de sig ett nybygge, odlade jord och byggde gård. Marklund var även sysselsatt i skogsarbete. Efter att ha drabbas av en lindigare hjärnblödning i början av 1950-talet sjukpensionerades Albert Marklund. Verksamheten trappades efterhand ner för att sedan avvecklas. Albert Marklund avled 1970, 73 år gammal och hustrun Gerda gick ur tiden 1985.