Annika Sundh blir överraskad när PT dyker upp på hennes nuvarande arbetsplats Tärnans dagverksamhet med syfte att få göra en intervju innan hon går i pension.
– Med mig? Varför? Det är väl inget särskilt med att jag ska sluta jobba, jag har ju fyllt 65, säger hon.
Nej, pensioneringen i sig är ingenting att orda om. Däremot att hon ägnat hela sitt långa arbetsliv åt att förgylla tillvaron för äldre, de senaste 28 åren via dagverksamhet för Älvsbybor som drabbats av demenssjukdom på ålderns höst.
– Du ska veta att jag får så otroligt mycket glädje tillbaka av gästerna! Dessutom har jag alltid haft fantastiskt fina arbetskamrater.
Specialuppdrag
Yrkesbanan började 1965 med att Annika Sundh som 17-åring fick hoppa in då och då som vårdbiträde på gamla ålderdomshemmet, där kommunen blivit tvungen återöppna några avdelningar eftersom nybyggda äldreboendet Nyberga inte räckte till.
– Två år senare fick jag anställning på Nyberga. Där blev jag kvar i många år med avbrott för en ettårig utbildning till sjukvårdsbiträde i Kalix.
1985 fick Annika Sundh tillsammans med numera framlidna arbetskollegan Gun-Britt Brännmark i uppdrag att starta upp kommunens första dagverksamhet för personer med demenssjukdomar.
– Det var väldigt spännande! Vi drog igång träffarna i en pensionärsvilla på Havrestigen. Sedan dess har dagverksamheten flyttats flera gånger. Jag har följt efter, bortsett från en period då jag var tjänstledig för att arbeta som gruppledare inom hemtjänsten.
Tre generationer
För ganska precis ett år sedan flyttade dagverksamheten från Nyberga till Tärnstigen, där Annika Sundh och hennes arbetskamrater än en gång fått gästerna att känna sig som hemma.
– Det märks att de känner sig trygga med oss och våra rutiner. Personligen ser jag det som en fördel att ha jobbat så länge med den här målgruppen.
– I vissa fall är jag inne på tredje generationen, det vill säga att jag har varit med deras mormor och mamma tidigare, så vi känner redan varandra väl när de kommer hit själva, förklarar Annika Sundh.
För att det ska gå lättare att sjunga tillsammans med gästerna har hon lärt sig spela gitarr ”på gamla dar”.
– Musiken livar upp och väcker minnen. Det är en oslagbar stämningshöjare.
Blandade känslor
Nu återstår bara några arbetsdagar för den trofasta undersköterskan, som tjänat äldreomsorgen i mer än 47 år.
– Jag har förberett mig mentalt sedan i somras och ser fram emot att få mer tid att umgås med min pensionerade man och barn och barnbarn, säger Annika Sundh.
– Samtidigt känns det lite tråkigt att inte gå till jobbet som vanligt. Det har jag gjort med glädje varje dag. Jag har haft ett fantastiskt givande arbete, men någon gång måste det ju få ett slut.