Katastrofen drabbade familjerna hårt. Framförallt 25-årige Robert Vesterlunds familj. Hustrun Emelie, med vilken han ingick äktenskap i december 1909, förlorade sin make och blott sex månader gamla Margit blev faderlös.
Helmer och Johan Vesterlund, 19 respektive 17 år, var söner till hemmansägaren Isak Vesterlund.
Återfanns aldrig
En notis i tidningen Norrbottens Posten den 13 juli 1911 underrättar allmänheten om hur kort all livets glädje blev för de tre männen, av vilka två senare återfanns och kunde begravas.
"Det livsfarliga arbetet med bröten var lyckligt slutförda och de fyra båtlag som deltagit i arbetet skulle ro i land. Då råkade den sista av båtarna av okänd anledning kantra och de i båten varande tre männen försvann genast i den vilda forsen strax nedanför olycksplatsen".
Förhållandena var svåra. De tre männen drogs snabbt ner i det vilda vattnets lopp.
Några vidare rapporter lämnades inte i tidningen, men Johan och Robert Vesterlund återfanns dock vid eftersökningar. Det finns ingen anteckning om var de påträffades. Det finns obekräftade uppgifter att det tog en tid innan de drunknade påträffades och att det var problem att transportera personerna till Älvsbyn varför de tillfälligt grävdes ner i väntan på slädföre. Det tyder begravningsdatumet på. Johan Vesterlund begravdes nämligen den 26 november 1911 och den 31 december fördes Robert Vesterlund till den sista vilan.
Helmer Vesterlund återfanns aldrig.
Änkan gifte om sig
Änkan Emelie flyttade från Granträsk med dottern Margit. De fick bo i ett rum hos svärföräldrarna. Emelie Vesterlund gifte 1915 om sig med änkemannen Bernhard Nordlund i Strycktjärn, som förlorat sin första hustru år 1912.
I Nordlund första äktenskap föddes tre barn, av vilka två dog i späd ålder.
Med Emelie Vesterlund, som avled 1931, fick Bernhard Nordlund sex barn, av vilka ett dog vid födseln. Bernhard Nordlund gifte sig sedan en tredje gång.
Dottern Margit, från Robert och Emelie Vesterlunds äktenskap, gifte sig 1935 med Bror Viktor Johansson från Salberg. Makarna fick tre döttrar, Etel, Elsy och Sanny.
De två förstnämnda är i dag kvar i livet och bosatta i Hortlax respektive Bredbyn.
Margit Johansson gick ur tiden 1974.
Flottarnas arbete var ofta farligt. Det var ofta som det hände olyckor med drunkning som följd, till exempel att skilja brötar ansågs extra farligt.
Flottningen var arbetskrävande och sysselsatte många personer, som till största delen var säsonganställda småbrukare och skogsarbetare
Samma dag som tidningen rapporterar om olyckan i Trollforsen finns en notis om hur 44-årige O F Nyström i Edefors omkom under flottningsarbete i Lule älv.
Att flottningen krävde många offer kan man läsa i notiserna genom åren. Här några axplock ur gulnande lägg:
16 juli 1877 drunknade i Lilla Lule älv förre soldaten P O Åberg från Roknäs i den så kallade Övraselsforsen. E G Olofsson från Svartbäcken, Piteå, var i fara. En minderårig son såg hur fadern drunknade.
11 juni 1890 drunknade 18-årige Oskar Larsson från Kalamark i Roka älv.
I slutet av maj 1902 drunknade, under lossning av en bröt i Bjurselsforsen, Vistån, 19-årige Karl Persson, Vistbäcken.
28 maj 1903 drunknade under flottning i Arpatsbäcken, Piteå älvs flottningsdistrikt, 18-årige Magnus Larsson från Höboden, Jokkmokk.
Natten mot den 9 juli 1905 drunknade sex flottningsarbetare nedanför Liggaforsen i Lule älv. Det var nio man i en liten båt som kantrade nära stranden. En av flottarna var simkunnig och kunde rädda sig själv och två kamrater.