Slogs ihjäl då hon nekade säga hur det var med Gud
Den 10 april 1904, en tidig söndagsmorgon och efter ett utdraget lidande, drog fattighjonet Johanna Lindmark, född i Storfinnträsk, sin sista suck. Mördad står det antecknat i kyrkböckerna. Lindmark slogs ihjäl sedan hon inte velat uppge hur det var ställt med relationen till Gud.
Köksmiljö från början av 1900-talet
Foto:
De kommunala beslutsfattarna hade en överenskommelse med en person i Älvsbytrakten att Johanna Lindmark, på grund av sin belägenhet och med stämpeln fattighjon, skulle vara inackorderad hos honom och där även var skyldig att utföra arbete efter bästa förmåga.
I livegenskap
Vad ett arbete var för en 65 års kvinna på den tiden kan väl anas. Med arbetsgivare som inte hade känsla för de personer de fått inackorderade.
Talet om Sverige som en frihetens stamort, med ett fritt folk, det höll inte på den tiden. Fattighjonen levde, liksom statare och torpare, i livegenskap. Alla fick de ge sig för överheten
Ogifta Johanna Lindmark var yngst av sju barn till krononybyggaren Carl Petter Lindmark och hans maka Greta i Storfinnträsk.
När hon kommit upp i åren, och inte längre kunde söka sin egen försörjning, hamnade hon under fattigvårdsstyrelsens tillsyn och blev utackorderad.
En dag i april 1904, när hon var sysselsatt med att hämta vatten från en brunn på gården, kom husbonden, religiöst lagd, fram till henne. Han ville ha ett klart besked från sitt fattighjon hur hon hade det ställt med Gud
Johanna Lindmark uppges då ha gett honom ett undvikande svar. Det var inte vad husbonden hade förväntat sig. Han fördrog inte tveksamheter hos den som han tagit emot och skulle försörja, i synnerhet när det gällde en religiös ståndpunkt.
Förmodligen stämplade han Johanna Lindmark som gudlös. Sådan passade det inte att vara på gården.
Slog med järnstång
Husbonden reagerade starkt, uppfattade troligen hennes undvikande svar som en skymf och oförskämdhet mot Gud, och tycks ha förlorat behärskningen. Han grep fatt i en järnstång, som fanns placerad i en kälke i närheten och riktade med stången flera slag mot Johanna Lindmarks huvud.
Slagen var så kraftiga att den försvarslösa kvinnan sjönk ihop medvetslös.
Efter att ha reagerat fullt ut i våldsamhet tog han tag i den medvetslösa kvinnan och drog in henne i ett intilliggande stall. Där bröt han upp några bräder i golvet. Johanna Lindmark stoppades ned i hålet. Med det hoppades hemmansägaren kunna dölja vad han gjort.
Lindmark kämpade för sitt liv och började jämra sig högljutt. Husbonden uppfattade att det ännu fanns liv i kvinnan, tog åter tag i järnstången, och slog ytterligare slag mot kvinnans huvud. Därefter, och sedan han trott att kvinnan för gott dragit sin sista suck, lade han ner henne i öppningen i golvet.
Gick därefter ut till mangårdsbyggnaden och tog sin mor med för att ge sig iväg till en annan by i närheten, på besök.
Den misshandlade kvinnan var vid liv flera timmar efter misshandeln och med svåra plågor. Hon avled tidigt påföljande morgon.
Det som hänt hade observerats och det berättas att rättvisans personer senare hann ikapp mannen.
Fick sova i ladugården
Under samma tidsperiod gjorde provinsialläkaren i Arvidsjaur, Oskar Skarin, ett nedslag i en inlandsby. Där han reagerade starkt över hur inhysta änkan Lisa Kajsa Sundberg behandlades.
När doktorn kom till platsen fann han kvinnan liggande på några gamla paltor i en träsäng i ladugården, som dessutom inhyste en häst, fyra kor och flera får.
Även om utrymmet hon delade med djuren hade en eldstad var det kallt, mörkt och fuktigt.
Miljön var sådan att den betraktades som hälsovådlig för den inhysta boskapen.
- Såsom skäl för denna omänskliga och kärlekslösa behandling kunde ej annat anföras än trångboddhet samt den svåra stank hon spred omkring sig, rapporterade tidningen Norrbottens-Posten.
Order att övervaka
Provinsialläkaren konstaterade att kvinnan, som var vanvårdad, var mycket slö. Han drog slutsatsen att den behandling hon utsatts för bidragit till detta.
Kvinnan hade vid samtal, och förmodligen av rädsla att utsättas för repressalier, uppgett att hon var nöjd med sin lott, den vård och skötsel hon fick.
Läkaren konstaterade att kroppen var avmagrad, fingrar och ben så stela att hon inte kunde sträcka eller böja dem.
Sedan läkaren uppdagade den ruskiga historien uppmanades de som hade tagit vård om henne att genast ta in henne från ladugården och skaffa henne ett lämpligt rum, och att hon dessutom skulle ha en mänsklig och kärleksfull vård.
Länsmannen i Arjeplog fick sedan länsstyrelsens order att övervaka att skötseln av dem gamla kvinnan ordnades.
Undantagshjon
Lisa Kajsa Sundberg, som var född 1825 och änka efter ett undantagshjon, gick ur tiden 1910.
Undantagshjon var den person som inte hade några arvingar som tog över. Då kunde man sälja gården med det förbehållet att man fick vara kvar på undantag
Fattighjon kunde inte försörja sig själva alls. De antingen utackorderades eller fick understöd på ett eller annat sätt.
Ett fattighjon var alltså en grad fattigare än någon som var utfattig.
Så jobbar vi med nyheter