Rejäla rallarsvingar sommaren 1893

Rejäla rallarsvingar utdelades nämligen sommaren 1893 i Älvsbyn när rallarlag var i färd med att färdigställa bandelen Vännäs-Boden och sedan mötte Älvsbyborna med knytnävar och andra tillhyggen. Den händelsen betecknas som ett av Sveriges största slagsmål, som varade i dagarna tre.
Noteras kan för övrigt att de norrifrån och söderifrån kommande rälsläggarlagen möttes i Koler den 6 december 1893.
Rallarregler
I juli 1993 drogs arrangemanget Rallarsvängen igång i Älvsbyn, ett sommararrangemang till minne av det gigantiska rallarslagsmålet 100 år tidigare. Det var till början en folkfest under betydligt fridsammare former och lockade till en början besökare långt utanför Älvsbyn. Rallarsvängen har sedan eftersom åren gått tappat mycket av sin ursprungliga funktion som folkfest.
När järnvägsbygget pågick för 115 år sedan var det svåra tider i Sverige. För många av landets söner, som trängdes i de små stugorna, öppnades en möjlighet till utkomst när spår skulle ordnas genom Sverige för "Ånghästen". Järnvägsarbetet, som inte var någon söndagsskola, lockade med äventyr och, som man trodde, med stora inkomster. Det var många söderifrån som drogs till järnvägsbyggnationerna, vilka inte var rädda för arbete eller för knytnävar. Till stor del handlade det om "sydlänningar" som tidningarna berättar om. Det vill säga personer som hade växt upp i södra Sverige.
"Sup dig inte full och slåss aldrig förrän du blir tvungen, men slå då av bara fan" var en av många regler som sattes upp i rallarlagen, vilka omgavs av en stor kamratanda. De allra flesta lagen bar med sig ord som hederskänsla, rättvisa och renhårighet . Att rallarna fick vanrykte kring sig var inte alltid deras orsak utan i flera fall i den avoghet och det bristande tillmötesgående de fick från lokalbefolkningens sida.
Blev rallarna illa bemötta skulle det också skipas rättvisa, med ibland allt för hårda ingripanden. Som det som hände i Älvsbyn. Något som späddes på med det då lätt tillgängliga brännvinet, och brännvingslangares framfart. Älvsbyborna såg med bävan fram mot rallarnas ankomst till samhället, framförallt männen i Älvsbyn. De ansåg i första hand att den kvinnliga ungdomens moraliska säkerhet äventyrades.
När rallarna oftast efter flera veckors slit och umbäranden fick chansen att göra en glad helg som den i samband med en marknadshelg i Älvsbyn mötte de ortsborna, som gick till anfall. Älvsbyborna var fler till antalet och klådde upp alla rallare de träffade. Då användes stakar och andra tillhyggen. Troligen en hämndaktion mot rallarna, bland vilka det fanns sådana som "inte tålde sprit".
Rekvirerade hjälp
Från ordningsmaktens sida, när slagsmålet inte gick att hantera, sändes en begäran till landshövdingen om hjälp. 32 man under befäl av en löjtnant och en sergeant utrustades med skarpa patroner, gevär, packning och skickades till Älvsbyn. Styrkan marscherade till Gammelstad från Notviken och åkte därifrån till Boden och sedan vidare med extra tåg till Älvsbyn.
Tre dagar rådde det "upplopp" i Älvsbyn. Det inleddes på fredagen och ebbade ut under söndagen och var den sista tagen av mindre omfång. Järnvägsbefälet och kommunalnämnden begärde dock, för säkerhets skull, att militären skulle få vara kvar ytterligare en tid för att bibehålla lugnet i samhället.
Fick bergborr i huvudet
Bara en kort tid därefter förekom ytterligare ett rallarslagsmål i Älvsbyn. Fylla, kortspel och ovänskap var de tre ingredienserna i det slagsmålet.
I sitt arbete hade rallarna slägga, borr och spett och omgavs av brakande sprängskott och spadars rassel. En rallare från Stockholm fick tydligen vid ett tillfälle sin vidbrättade hatt alltför mycket på svaj i en arbetarbarack. Han slog då slog ner en kamrat från Ångermanland med en en meter lång och 7/8 tum tjock bergborr. Kamraten från Ångermanland fick borren över huvudet och låg sedan medvetslös på golvet. Den skadade fick ytterligare två svåra slag över ansiktet och skallen och fick föras till sjuhuset. Där låg han medvetslös i ett dygn.. Läkaren meddelade i en bulletin att den misshandlade rallaren erhållit fem svåra kroppsskador. Bland annat hade samtliga framtänder i såväl över som underköken blivit utslagna eller satt lösa så att de måste tas bort.
Det blev småningom rättegång, där ytterligare en rallare då ställdes inför skranket för att ha utfört åtskilliga knivskärningar vid olika tillfällen på personer han mött. Bägge männen erkänd. De våldsamma rallarna dömdes till ett år och två månaders straffarbete respektive tre månader och fyra dagars fängelse och fick dessutom åtskilliga böter.