Moa Hammar, 24, och Julia Lindgren, 23, gick volontärlinjen tillsammans på Älvsby folkhögskola läsåret 2009-10, en ettårig utbildning som avslutas med att eleverna får genomföra ett självvalt projekt.
– Vi och två andra tjejer valde att åka som volontärer till Malawi i sydöstra Afrika, ett av världens fattigaste länder. Via organisationen Peaceworks Sweden fick Julia och jag plats på en förskola för föräldralösa och på annat sätt utsatta barn, berättar Moa.
– Tanken var att vi skulle jobba som lärarassistenter, men det var svårt eftersom barnen i åldrarna ett till fem år inte förstod engelska. Vi försökte förgäves lära dem alfabetet och att räkna från ett till tio. Till slut gav vi upp och sjöng ”Små grodorna” med dem istället.
Upprustning
Moa och Julia enades om att det inte gav så mycket att försöka assistera de befintliga lärarna och bestämde sig för att hjälpa till på andra sätt.
– Vi började samla in pengar för att rusta upp skolbyggnaden, som i stort sett bara bestod av ett skal av tegel. Det fanns till exempel inget golv, bara jord att sitta på.
– På ett halvår fick vi ihop cirka 20 000 kronor, dels från våra nära och kära hemma i Sverige, men vi sökte också bidrag från Svenska kyrkan och andra organisationer, säger Moa.
För de insamlade pengarna färdigställdes förskolans toaletter och en ny köksbyggnad uppfördes. Skolbyggnaden försågs med inre och yttre väggar samt en trappa upp till ingången, som var placerad så högt på väggen att barnen måste lyftas in och ut från lokalen.
– Bäst av allt var att vi kunde ordna ett cementgolv. Det blev ett lyft för hela förskolan, inte minst hygieniskt, eftersom det är lätt att skölja av när barnen spillt mat eller råkat kissa på golvet.
– Pengarna räckte även till lite skolmaterial och stolar till barnen, berättar Moa.
Ny insamling
Väl hemma i Sverige igen konstaterade Älvsbytjejerna att hjälpinsatserna på förskolan gjort stor skillnad för de cirka 100 barnen som vistas där.
– Men samtidigt kände vi en skyldighet att göra mera för dem. Det känns orättvist att de ska ha en så låg standard jämfört med oss bara för att de är födda i ett annat land än vi, säger Moa.
– Därför har vi bestämt oss för att åka tillbaka den 8 augusti och jobba vidare med skoluppbyggnaden.
Genom den ideella föreningen Manja Pamodzi, som betyder hand i hand på chichewa, har de samlat in barnkläder, mobiltelefoner och bärbara datorer, som de ska ta med sig. På Facebook finns en sida med information om föreningen och bankgironumret om man vill ge ett bidrag till projektet. Resan, boende, mat och administration står Moa och Julia för själva privat.
– Allt vi får in i pengar och gåvor går oavkortat till förskolan och barnen, försäkrar Moa.