Det är en varm sommardag och Beda Bergman sitter och myser i rullstolen utanför lägenheten på Storgatan i Älvsbyn.
- Det är så underbart skönt. Här kan jag sitta i timmar och sova så innerligt gott, säger hon.
Att snart fylla 105 år och bo kvar hemma är få förunnat.
- Men det är klart, den dagen kommer då jag inte kan, säger hon.
105 på lördag
Släkten från södra Sverige kommer upp och tillsammans med grannarnas besök är det upplagt för en fin födelsedag.
Det blir inget stort och offentligt kalas på lördag.
- Att kunna tänka, tacka och lyssna på vad andra säger i min ålder är det största utav allt.
Hennes syn är nästan helt borta och Beda Bergman behöver rullstolen för att förflytta sig. Hon berömmer hemtjänsten som tittar till henne fem gånger under dagen och två gånger på natten.
- Jag är glad över den fina hemtjänsten och sjukvården. De läser för mig varje dag så att jag får höra guds ord. Det gör dom villigt och det värderar jag mycket.
"Underbar frid"
Att bli lika gammal som Beda betyder att behöva se sina nära och kära försvinna. Flera av hennes syskon har nått ansenlig ålder men sedan november förra året är hon ensam kvar. Då avled brodern Sven Lundkvist, 101 år.
- Vi vet att vår levnadstid är beräknad, säger hon.
Hennes kristna tro fungerar som trygghet i åldrandet.
- Det betyder allt. Jag känner en sådan underbar frid. Ingenting oroar mig och jag får lämna allt i herrens välsignade händer.
"Vill följa med"
Varje söndag får hon hjälp att ta sig till gudstjänsten och genom Sveriges Radio P1 håller hon sig uppdaterad.
- Jag tycker det är intressant att lyssna på radion om matlagning, sjukdomar och olika hälsomedel de kommer med. Idrotten kan jag också lyssna på. Jag vill följa med.
I september ska hon få en hörapparat.
- När jag sitter så här och pratar kan jag höra. Men i kyrkan är det svårt.
Föddes 1907
Beda Bergman är Norrbottens äldsta kvinna. Hon föddes den 4 augusti 1907 som nummer sex av familjen Lundkvists åtta barn i Grubban, en gård mellan Älvsbyn och Tvärån.
Hennes mor dog 1918 och hennes far 1925. Förlusten av föräldrarna gjorde att Beda tidigt fick hjälpa till att ta hand om familjen.
- Vi har inte haft det så fett och inte lätt heller. Men vi har klarat oss.