En till engagemang och tåga adlig släkting, i rakt nedstigande led till den förre handlaren, är
Karin Månsdotter, som blev svensk drottning 1567. En kvinna av folket och som också hade närkontakt med de människor hon mötte.
När Egon Bohlin utvecklar sina tankar och idéer kretsar mycket kring byn Kölsillre och Alby i Ånge kommun, där han i sin ungdom fick uppleva hur lanthandlarens dörrklocka plingade, i en tid då man i en affär fick lukta, se och uppleva.
De flesta detaljer är bevarade, många kanske för små för historien men självklara för den som fortfarande minns.
Sexårig skola
När han började affärsbanan var lanthandeln i byarna en oomstridd medelpunkt.
Med sexårig folkskola i bagaget fick han börja göra rätt för sig hos en slaktare. Där lärde han sig slakta. Ägaren tyckte att den unge slaktardrängen Bohlins kunskaper var av så stort värde att han fick anställning Egon Bohlin gjorde sedan "sina universitetsår" bakom lanthandelsdisken.
- Jag fick en krona om dagen och tyckte det var en bra avlöning. Med tanke på att många av mina kamrater inte hade någon inkomst alls, berättar han.
I unga år fick han flytta hem till mormor och morfar sedan pappan dog när han bara var några år gammal och även mamman lagts i graven tidigt i den tidens sjukdomsgissel, tuberkulosen.
Vägledande vinst
Affärerna började redan före skolåldern. Han beställde hem jul- och påskkort från Epa för två öre styck som sedan "kursades" för fem öre.
- De procenten i vinst de har sedan varit vägledande, säger Egon Bohlin.
Han var en hejare att räkna i skolan, men inte enligt de regler läraren satt upp. Bohlin fick fysisk bestraffning. Och bänklocket klämdes över fingrarna när han inte alltid nådde ända fram med bibelkunskaperna.
Idéerna sprudlade
13 år gammal var han en fullfjädrad charkuterist. Klarade att stycka kött och göra korv. Köpte till och med upp djur, styckade och paketerade och gjorde affärer med.
En tid som "dräng" i morfar och mormors lilla jordbruk följde innan Bohlin fick anställning som butiksbiträde i Konsum.
Idéerna sprudlade. Med en förstående Konsumföreståndare fick han göra en "charkficka" i affären, som blev en succé. Han gick vidare till en butiksanställning i
Byberget.
Bohlin fick ärva en damcykel
efter morfar. Med en liten resväska, där mormor packat ned en Palmolive tvål och hemstickade strumpor, cyklade han ut i stora livet. Några mil bort.
Den ivrige Bohlin fick även där utlopp för sin kreativitet, att dana om butiken.
Han hamnade så småningom i Harmånger, träffade där blivande makan Harriet, dotter till en slaktare. Sedan följde allt slag i slag. Förlovning 1948, äktenskap 1949 och första barnet, 1950.
Charkfabrikör
Svärfadern engagerade Bohlin i sin slakterirörelse och vidare kontakter knöts, med anställning i Torpshammar.
Hustrun tipsade om en charkuterifabrik som fanns i Gnarp, som konkursat tre gånger.
- Jag har inga pengar men är intresserad ändå, var beskedet han gav dem som tänkte sälja.
Finansieringen löste sig och med en god portion respons från bygden satte han igång. Bohlin lyckades kapa åt sig bra med marknadsandelar.
- Jag for omkring och "nasade" med bil efter varje slakt och sålde kött direkt från bilen. Affären skötte Harriet om. Det gick riktigt bra.
Han köpte en varubuss, som sedan utökades med ytterligare en och sortimentet breddades.
- Omsorgen om kunderna gjorde att jag startade försäljning redan sju varje morgon och kom knappt i säng på natten, inflikar Bohlin.
Han erbjöds att vara med att bygga Norrlands största varuhall på landsbygden i Gnarp. Fortsatte med en varuhall i Hudiksvall och ett engagemang i "kärnbutikerna" på ett flertal platser.
Fascinerad av Älvsbyn
ICA:s nyfikenhet på Bohlin väcktes. En dag fick han brev med erbjudande att välja mellan sex butiker runt om i landet. Det var då som hustru Harriet klargjorde:
- Aldrig en butik norr om Sundsvall!
Men nyfikenheten fanns att vara med att bygga ut i Älvsbyn.
- Vi blev så väl mottagna. Hustrun fascinerades av vänligheten, människorna och platsen. Allt blev plötsligt så positivt.
Det blev Älvsbyn. ICA Pärlan etablerades 1973 som sedan resulterade i ICA Örnen i Piteå, i vilken ICA Fyren inlemmades. Affären i Älvsbyn togs om hand av sonen.
När det var dags för att år 1985 "pensionera sig" från butiken i Piteå, som då även innehöll ICA i Öjebyn, tog dottern och mågen över driften.
Istället för att njuta sitt "otium cum dignitate" (vila med värdighet) i Älvsbyn erbjöds han ett flertal engagemang. Bland annat att omforma affärskoncept hos olika företag samt att vara "bollplank" för Oanade Krafter i Älvsbyn.
Inom köpmannavärlden har Egon Bohlin haft styrelseuppdrag såväl centralt som lokalt. Som pensionär engagerade han sig i SPF Pärlan, där han nu är hedersordförande. Det finns även ett
idrottsligt förflutet som boxare i lätt tungvikt och friidrottare med längdhopp, 100 meter, kula samt långlopp.