Hon bjöd på en historisk tur. Med verklig inlevelse, glödande engagemang, stor dramatik och stark medkänsla med de samhällets olycksfåglar som mellan åren 1893 till 1994 spärrades in på Piteå Hospital och asyl på kortare eller längre tid, lät Elin lyssnarna följa i spåren av de som först kom till sjukhuset med ångbåten Rurik, då särskilt Anna Lindersson från Stockholmsområdet.
Elin gav liv åt Anna, en ung flicka som spärrades in på hospitalet när hon var 21 år och satt där tills hon dog 67 år senare år 1960. Hon är den svenska som suttit längst tid inspärrad. Under den tiden fick Anna aldrig besök, inga brev kom till henne eller gick från henne. Som en röd tråd genom Elins berättelse löpte Annas liv, inte mycket finns bevarat om henne, men hon är inte glömd.
Sjukhuset byggdes som ett modernt sjukhus. Olika byggnader tillkom under årens lopp och de olika byggnadsstilarna märktes på dem. Ursprungligen rådde en nyklassisistisk och nationalromantisk stil. Inom området rymdes allt som en människa kunde tänkas behöva, om man var frisk personal eller sjuk patient. Det fanns affärer, hantverkare, odlingar och djuruppfödning, dansbana, lekområden, bostäder för alla kategorier och begravningsplats. Vackra parker finns fortfarande utspridda med läkeväxter såväl som prunkande växter. Från början var det också patienterna som utförde allt arbete på den närapå självförsörjande anläggningen.
Behandlingsmetoder på de 300 - 800 intagna patienterna, som förvånande nog ändå många överlevde, var exempelvis elchocker med insulininjektioner, bältning, kallbad, psykofarmaka, klorpromazin och lobotomi.
Trollbundna är nog det ord som bäst kännetecknar Älvsbyforskarna denna dag, ingen gav vädret en tanke, möjligen bidrog det till att ge rätt stämning åt de smärtsamma berättelserna, att det var troll inblandade i dem gjorde saken inte sämre.