Flickebarnet Ebba Johansson föddes i Vistbäcken 1910 som nummer fem i en syskonskara på nio barn i ett jordbrukarhem.
- Som ung jobbade jag som kocka åt ett skogsarbetarlag. Jag var inte så duktig på att laga mat och bad mamma att få gå en matlagningskurs, men hon tyckte inte att det var någon idé, berättar den blivande 102-åringen.
1934 gifte hon sig med Ragnar Olofsson från Nattberg. Första åren bodde makarna i Älvsbyn. Efter krigsutbrottet 1939 flyttade de så småningom till Vidsel där maken startade en bilverkstad. 1945 föddes sonen Torgny.
- På fredsdagen! upplyser Ebba Olofsson.
22 år på Fluxen
Från 1948 och 16 år framåt drev Ebba och Ragnar Olofsson en kiosk vid Storforsens naturreservat på somrarna.
Förutom godis sålde de glass och varmkorv och hade också en liten kaffeservering. Det fanns ingen elström i kiosken.
- Frysboxarna gick på fotogen, minns hon.
I januari 1976 blev Ebba Olofsson änka. Tre år senare flyttade hon till en lägenhet i Älvsbyn.
När servicehuset Fluxen stod klart för inflyttning 1987 blev hon en av de första hyresgästerna. Där bodde hon i 22 år, vilket torde vara rekord bland alla Fluxenpensionärer.
Sedan 2009 är Ebba bosatt på avdelningen Pärlugglan vid äldreboendet Ugglan.
Larm om personal
På senare år har Ebba kontaktat Piteå-Tidningen flera gånger och slagit larm om att personalen på hennes avdelning är underbemannad.
Så sent som i fjol somras vädjade den stridbara Älvsbybon till kommunens skattebetalare att säga ifrån åt politikerna att satsa mer pengar på vård och omsorg av de gamla.
"Personalen gör sitt bästa och springer allt de hinner för att hjälpa oss. Problemet är att de är för få. Från klockan fyra på eftermiddagarna och flera timmar framåt är de bara tre som jobbar.
Samma sak på morgnarna", sa hon till PT den 20 juni 2011 och förklarade att de är 14 personer som bor på Pärlugglan.
"En del av oss är mycket sjuka. Själv har jag svår värk i benen efter att ha haft polio i 19-årsåldern", berättade hon.
Tidningsurklipp
När PT kommer på besök inför 102-årsdagen är det en trött Ebba Olofsson som ligger och vilar i sängen. Efter en stund säger hon till åt personalen att hon vill sätta sig i rullstolen.
Hon får som hon vill. Finkoftan hon fick i 100-årspresent kommer på och klippboken med gamla tidningsurklipp läggs fram på bordet.
Styrkt av lite kaffe och en sockerbit börjar hon bläddra bland alla minnen hon klippt ut och sparat.
- Det är många sidor i boken, konstaterar den blivande jubilaren.