Han drömde om trygghet men fick en hård uppväxt

Det är många mörka minnen Erik Berg, som han numera heter, burit med sig från det han år 1949 kom till Sverige. Nu kan han berätta om barnaårens helvete. Där han, trots allt det han måste kämpa mot och kämpa sig igenom, kunnat klara sig utan att bli knäckt. Viktiga delar av barndomen har han dock blivit bestulen på.
Det har funnits många mörka skuggor, ångest och rädsla, som han bearbetat för att kunna gå vidare.
Med viss framgång har Erik Berg vaskat fram material från det förflutna Hittat papper på att han inte var föräldralös. Modern var rysk juridikstuderande, av polsk härstamning, och fadern utpekas som grek. I journalerna från barnsjukhuset i Salzburg, Österrike, kallas han för Klaus, vilket av oförklarlig anledning ändrades till Nikolaus.
Erik Berg har försökt få Österrikiska staten att öppna arkiven, men fått nej. Han har spekulerat i att han kan vara en del av Hitlers avelsprogram, för att få fram en arisk ras.
- Som pojke var jag blond och har blåa ögon. Eller möjligen är jag ett resultat av en våldtäkt som mamma utsatts för av militärer, spekulerar Erik Berg.
Han tycker det känns främmande, utifrån utseendet, att utpekas för att ha grekiskt ursprung.
Sågs som en "gökunge"
Erik glömmer aldrig åren hos sina första adoptivföräldrar. Förnedring och vantrivsel. Då det mänskliga samhället svek honom, den bristande förståelsen och föräldrar som i ett desperat försök att bli av med honom ville få honom "idiotförklarad".
En av de svartaste stunderna i Erik Bergs liv.
4-åringen från Salzburg kom först till Jokkmokk, där han snabbt blev adopterad. Han döptes i Jokkmokks kyrka och fick tilltalsnamnet Erik.
Trots den ljusa inramningen, ett välbärgat par med en dotter, blev mörker, bitterhet och hat den dominerade bilden för den föräldralöse "fågelungen", som inte fick uppleva det trygga boet. Han såg sig mer som en "gökunge". Utskällningarna och luggningarna blev allt brutalare. Fadern övergår till prygel med stållinjal och modern till örfilar, så hårt att trumhinnorna spräcktes.
Erik skulle vara etta i allting.Det var stenhård disciplin. Uppfylldes inte kraven kom bestraffningarna. Och Erik förstod inte till en början varför han ständigt bestraffades.
- Vi försöker ösa kärlek över vad vi ansåg vara en oändligt olycklig varelse, har föräldrarna anfört.
För dagens värderingar och åsikter om barnavård var tillvaron hårresande, om man lyssnar till Erik Bergs berättelse.
- Hur kan ett barn navigera ett minfält när inte en vuxen klarar det. Jag började småljuga för att komma ur besvärliga situationer. Med resultat att det blev ännu mer stryk. Började kissa på mig, som också bestraffades. Fick inte leka med skolkamraterna, de var arbetarbarn. Kamraterna skulle vara utvalda av föräldrarna.
En enda gång fick han åka med familjen på semester. Annars utackorderades han under deras och dotterns semesterresor på olika platser.
Behandlad hos veterinären
När Erik Berg en gång drabbades av en böld bestämdes att han inte skulle få åka till sjukstugan. Som ett led i den hårda och rotlösa uppväxten togs han
istället till veterinären för behandling.
- Han kommer att utveckla sig till en egoistisk asocial samhällsmedborgare, kanske med en viss polityr men därför ej bättre. När han kom verkade han som en vildkatt i bur, feg. Något som vi tycker nästan har förvärrats. Han är avundsjuk, vild och sexuellt abnorm. Vi vill skydda vår dotters framtid och pojken måste bort från hemmet, anförde föräldrarna när de ville upphäva adoptionen.
Erik fördes till barnpsyket i Boden, där det konstaterades att han var en mycket god, produktiv, intelligent pojke och att han ägde ett rikt och varmt känsloliv. Läkaren antecknade, med adress föräldrarna, att pojken kom från ett alltför frostigt klimat till ett nordligt land och ansåg att han var i stort behov av ömhet, på grund av tidigare försummelse.
Sista halvåret i Jokkmokk fick Erik Berg inte äta med föräldrarna, som ett led i att utmåla honom som en "buse". När Erik skulle börja fjärde klass ville fadern att han skulle följa med honom i bilen. Erik trodde att det var ett av faderns tjänsteuppdrag. Istället bar det av till barnhemmet i Malmberget, där han formligen "stjälptes" av. I samma veva upphävde häradsrätten adoptionen.
Så var Erik för andra gången föräldralös. Som 10-årig sattes han sedan på tåget från Gällivare till Luleå, för vidare transport till ett nytt hem i Alterdalen.
- De nya föräldrarna, barnlösa, visste inget om min bakgrund. De adopterade mig. Allt handlade sedan om jorden och arbete. Jag hamnade i skuldkänslor då jag inte kunde vara dem till lags och inte ville gå i deras fotspår som jordbrukare. Det var nära att de sålt bort all egendom till en annan person.
För Erik Berg blev det folkhögskola i Älvsbyn och sedan polisskola i Stockholm.
Han som en gång ansågs obildbar och utpekad som ett vilddjur, vilken ingen någonsin öst kärlek över, gick från treårig folkhögskola ut med betyget; utmärkt, mycket god och fortsatte sedan vid polisskolan.
Erik Berg har sedan genom åren blivit en uppskattad politikerprofil och polis, en samhällsnyttig människa vilken många gånger fått ta hand om de av livet tilltygade, som är gift och fembarnsfar.