Med anledning av: ”Skogsstyrelsens generaldirektör delar skogssverige”
Det här har hela tiden varit huvudpoängen med Skogsstyrelsens beslut att pausa identifieringen av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige, och med mina artiklar på DN Debatt. Inventeringsmetoden har tagits fram för skogar i andra delar av landet, och har brister i nordväst.
.
Därför är det intressant att artikelförfattarna – om än motvilligt – ger mig rätt i att små snäva avgränsningar av nyckelbiotoper inte har fungerat tillfredsställande.
Precis vad jag ville ha sagt alltså, och en bra startpunkt för den process för bättre metodik som vi nu har satt igång i samverkansgruppen för nyckelbiotoper.
.
Det är helt sant att jag har ett förflutet inom Sveaskog. Det är lika sant att jag där hade ett visst uppdrag, och att jag nu har ett annat. Som generaldirektör för Skogsstyrelsen är det min huvuduppgift att verka för att skogspolitiken genomförs, med de jämställda målen miljö och produktion som ledstjärnor.
.
Den paus i identifieringen av nyckelbiotoper vi nu har infört är ett direkt resultat av det uppdraget.
Pausen i sig kan säkert diskuteras länge, men som jag ser det vore det inte trovärdigt av oss att fortsätta med ett arbetssätt där gränserna för identifierade objekt blir flytande och diffusa.
.
Min och Skogsstyrelsens ambition är att pausen ska bli så kort som möjligt.
Vår förhoppning är att det nya arbetssätt som tas fram ska bli betydligt bättre än det gamla. Om vi ska nå den målsättningen är det ytterst viktigt att alla kompetenser deltar i det fortsatta arbetet – myndigheter, skogsbruk, skogsägare och naturvårdare.