Norrbottens läns landsting säger nej till att låta räddningstjänsten i fem städer (Boden, Luleå, Piteå, Gällivare och Kiruna) rycka ut vid hjärtlarm. Landstinget har valt att avgränsa IVPA-verksamheten, (I väntan på ambulans) till brandstationer som är belägna minst 30 minuter från närmaste ambulansstation. SOS Alarm får aldrig göra avsteg från så kallad larmplan, det vill säga det som huvudmannen bestämt skall göras vid varje händelse. Indirekt innebär det att Norrbottens läns landsting, NLL, förbjudit SOS Alarm att larma räddningstjänsten om det inte uttryckligen står i landstingets interna larmplan vilket det inte gör.
Norrbotten är som län vidsträckt och tillgång till ambulans är inte självklar i alla lägen. I städerna kan samtliga vara ute på uppdrag samtidigt på olika ställen. Vid en eventuell hjärtinfarkt i staden måste det finnas tillgång till den snabba hjälp som räddningstjänsten skulle kunna ge om de larmas ut av SOS Alarm. Då kan man inte acceptera det som Kent Ögren säger: "Vi måste ha ordning och reda i sjukvården. Räddningstjänsten sprutar vatten - landstinget sköter sjukvården". Om jag drabbas oförmodat av en hjärtinfarkt är jag troligen inte intresserad av vem som gör adekvat behandling bara att jag kommer under vård.
I de förhandlingar med räddningstjänsten som har förts har dessa erbjudit sig att gratis åka ut på IVPA larm i Boden, Luleå, Piteå, Gällivare och Kiruna enligt räddningschef Bengt Nilsson i Boden. Att ansluta sig till SOS Alarm medför heller ingen kostnad enligt Daniel Lundin, SOS alarm. Samtidigt säger landstingsråden Kent Ögren och Britt Westerlund i media "att Norrbotten är bland de främsta när det gäller hjärtvård i Sverige ". Jag tyder det till de tycker att det är så bra att ytterligare åtgärder för förbättring inte behövs.
Jag roade mig med att gå in i Svenska hjärt- och lungräddningsregistrets rapport för 2012 för att se vilka regioner som hade högst överlevnad efter en hjärtinfarkt utanför sjukhus. Norrbotten kommer på 14:e plats (10,3 procent) i tabellen om regioner med högst överlevnad i procent av alla rapporterade fall och på 14:e plats (4,6 stycken) i tabellen om antal överlevande per 100 000 innevånare och år. Detta av 21 regioner. Se bifogad tabell. Att komma på 14:e plats är i idrottssammanhang ett mycket dåligt resultat och när det gäller så allvarliga saker som överlevnad vid hjärtinfarkt är det också dåligt. Det finns mycket att förbättra, som till exempel att låta räddningstjänsten rycka ut vid ett SOS Alarm. Detta borde vara en av de första åtgärder som omedelbart borde göras.
När man dessutom går in i Swedehearts kvalitetsindex 2011 per sjukhus, som är ett mått på kvaliteten på hjärtsjukvården i olika städer, inser man att NLL har mycket att förbättra. Gällivare, Kalix och Kiruna kommer absolut bland de sista i skalan och Sunderbyn är inte mycket bättre. Att då gå ut och orera i media att Norrbotten är bland de bästa när det gäller hjärtsjukvård tycker jag är magstarkt.
Landstingsdirektör Gunnar Persson yttrade följande, när jag tyckte att det är en mindre kostnad att ansluta räddningstjänsten till SOS Alarm - "Jag antar att det är bekant för dig att landstinget har behov att sänka kostnaderna för de närmaste åren med åtminstone 250 miljoner kronor på årsbasis. Det medför att utrymmet för nya satsningar är mycket begränsat". Då kommer jag osökt att tänka på ett av landstingets senast projekt "Norrtåg" som slukar enorma summor. Där finns ingen begränsning av slöseriet med våra skattepengar för att bara nämna några av landstingets obskyra projekt. Men då säger förmodligen Kent Ögren att jag blandar äpplen med päron - men det gör jag inte - det är till syvende och sist medborgarnas (våra) skattepengar han lägger ut till annat än sjukvård.