Förr i tiden hade pengar ett värde, en enkrona var värd en krona, en tusenlapp var värd tusen kronor. Så enkelt är det inte längre. I dag får bankernas lättja och avsky mot fysiskt arbete detta grundläggande faktum att svaja. Bankerna tillåter att man sätter in en bunt med väl strukna svarta tusenlappar på sitt konto även om ursprunget är från narkotikahandel medan mindre och vita valörer blir straffbelagda även om de kommer från barnens sparbössor.
Det förvånar mig att man som bank har rätt att ta ut en avgift för att sätta in en krona på banken. På min lokala sparbank där jag var för att sätt in 3 000 kronor i mynt blev jag upplyst om att de i dag har en minimumavgift på 80 kronor för att få sätta in pengar på ett konto ifall valörerna är i form av mynt men att avgiften var beroende av hur mycket man skulle sätta in. Principfast tackade jag nej till detta och valde istället att ta ut mina totala besparingar på denna bank. Visserligen inga stora pengar men varför skulle jag vilja ha att göra med en bank som tycker att mina pengar luktar? Självklart inser jag att mynthanteringen är jobbigare än hanteringen av stora valörer men ska banker bara utföra enkla sysslor?
Jag häller hellre mina pengar i rännstenen än att betala pengar för att låna ut dem till banken. Jag hävdar att det är ocker att kräva minimiersättning på 80 kronor för att få sätta in pengar på banken när bankerna är den enda part vi har att vända oss till för att förvara våra pengar. De utnyttjar svaga och yngre som inte har något val. Allt detta för lättja, de borde få bank!
Med snålvattnet i mungipan