Kanske det inte är så illa men ytterligare fyra år med alliansregeringen borgar verkligen för det scenariot. Skrev en insändare hösten 2006 därifrån jag citerar: Systemskifte det är vad de borgerliga blocken tillsammans med arbetsgivarna tänkt införa. Sänkta arbetsgivaravgifter lovade de. Vad innehåller arbetsgivaravgiften egentligen? 10,21 procent av avgiften går till våra pensioner, 8,64 procent till våra sjukförsäkringar 2,20 procent föräldraförsäkring 4,45 procent går till arbetslöshetsförsäkring 0,68 procent går till vår arbetsskadeavgift 1,70 procent till vår efterlevandepension och den allmänna löneavgiften är 4,40 procent. Det blir den lagstadgade arbetsgivaravgiften på 32,28 procent.
Till det så tillkommer avtalsförsäkringarna enligt avtal mellan parterna på arbetsmarknaden. För kollektivanställda inom LO ger det ytterligare cirka 6,55 procent beroende på lönens storlek. För tjänstmännen på arbetsmarknaden som har bättre avtal ger det cirka 16,9 procent. Ju mer betalt desto högre avgifter. Dessa pengar har vi avstått i centrala avtalsförhandlingar till vårt välfärdssystem. Tror knappast att borgarna tänkt återställa något av dessa pengar till arbetarkollektivet, utan det är nog tänkt att dessa pengar skall gå oavkortat till arbetsgivarna. Slut citat.
Man kan så här i efterhand konstatera att även arbetsgivarna blev lurade för det blev inga sänkta arbetsgivaravgifter. Åtminstone för de stora flertalen arbetsgivare. Undantaget nu de som verkar inom hotell och restaurang. Och den reformen kom verkligen fem i tolv som ett försök att få till ungdomsarbetslösheten och som nu visat sig fullständig verkningslös. Dagens löneavgift är nu uppe i 9,88 procent, en avgift som alliansen lovade slopa. Löneavgiften är inget annat än en skatt och går direkt in i stadskassan. Höjningen av löneavgiften betalas av sänkningarna av välfärdsavgifterna så den lagstadgade arbetsgivaravgiften är i dags dato 31,4 procent. Välfärdsystemet är ändå överfinansierat då alliansen drastiskt försämrat villkoren att få del av dem och kraftigt skärpa inträdeskrav till socialförsäkringarna.
Så här i efterhand kan man konstatera att skattesänkningarna till stor del betalats av försämringarna av villkoren i välfärdsystemet samt överföringen från sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen till löneavgiften. En annan av alliansregeringens käpphästar är försämring av arbetsrätten. Den sägas förhindra en ”dynamisk” arbetsmarknad och fri ”rörlighet”. För fem år sedan reformerades arbetskraftsinvandringen, vilket uppmärksammas av Svenskt Näringsliv med en ny rapport som granskar fusk med arbetsvillkoren vid arbetskraftsinvandring från länder utanför EU.
Men rapporten, som tagits fram av ett konsultföretag på uppdrag av arbetsgivarorganisationen, fick nedgörande kritik av representanter från de fackförbund som bistått med underlag vid en pressträff på Svenskt Näringslivs högkvarter i Stockholm. ”Det är ett första försök att kartlägga det här. Jag skulle tro att det kommer fler försök att metodiskt närma sig frågan och inte bara anekdotiskt”, säger Urban Bäckström som är vd för Svenskt Näringsliv. Detta som svar på den massiva kritiken över rapporterna. Att Svenskt Näringsliv skulle negligera den verkliga omfattningen av fusket, var ju inget att förvånas över, men värre är att regeringen inte bryr sig ett dugg. Välfärdssamhällets sammanbrott är ingen utopi utan en verklig händelse om alliansregeringen får fortsätta att härja fyra år till.