Det är en fantastisk möjlighet att åka ut på fjället med skoter. Mil efter mil kan avverkas på kort tid. Det går att nå utflyktsmål som annars vore svåra eller tidskrävande att nå med skidor. Dessutom kan man lätt ta med sig både ved, mat och annan utrustning. Skotern är sannerligen en välsignelse för många fjällbesökare och näringsidkare. Det gäller inte minst i Sveriges norra inland som andra perioder kan ha svårt att locka besökare. Men så var det detta med olyckorna.
Uträknat i procent är det farligare att ta sig fram på en skoter än en bil. Det finns 7 044 932 fordon i trafik i Sverige. Av dessa är 36 389 snöskotrar (uppgift från Transportstyrelsen 2014. Antalet terrängskotrar är 188 843). 2013 dog 264 i trafiken. Det innebär att risken att dö i ett fordon är 0,0000374 procent. Under de senaste tio åren har elva personer i genomsnitt dött i samband med skoterkörning. Det ger en siffra på 0,0003 procent. Det är alltså närmare tio gånger mer farligt att färdas på skoter än i ett annat fordon.
Men detta är statistik. På ett märkligt sätt är den lätt att vifta undan, trots att varje enskilt fall är en stor tragedi. Den här natten (19 april) omkom en 40-årig man i Jäckvik i Arjeplogsfjällen. För oss alla som har släkt och vänner i Arjeplog dröjer det inte länge förrän man vet vem som gått bort, sorgen är tung. Alla tänker på och känner för den avlidnes familj och arbetskamrater. För en månad sedan omkom en 60-årig man i samma område när han körde över svag is. Den andre mannen i sällskapet lyckades ta sig upp ur vaken.
För två dagar sedan körde en 20-åring och en 21-åring omkull med skotern – även denna gång på natten – i Galtisjaur, strax norr om Arjeplog. Två ambulanshelikoptrar förde de skadade till var sitt sjukhus. Tack och lov tycks de ha klarat sig.
Skoterförsäljningen har också ökat stadigt de senaste åren. De tysta fjällen är inte så tysta under ett antal veckor på våren. Men det tycks de flesta ha fördragsamhet med, det finns en stor acceptens för skotertrafiken (även om det inte är fullt möjligt ta reda på hur alla djur och fåglar upplever det).
Men det är oacceptabelt med alla olyckor. Ett hundratal skadas mer eller mindre allvarligt varje år – och då får vi förutsätta att allt inte rapporteras in. Skoterdöden varierar över åren, men hundra döda på tio år är alldeles för mycket.
Det är ingen hemlighet om skoterolyckor främst är förknippat med män och berusning. Åtta av tio som dött i skoterolyckor har varit påverkade av alkohol. Detta påpekas i varje rapport och uttalande när skotersäkerhet lyfts fram. Men varför sker då ingen verklig förändring? Det är märkligt. I dag när antalet skotrar ökar i antal, och de dessutom går allt snabbare, är det dags för Statens haverikommission att agera.
En haveriutredning ska ge svar på främst tre frågor: Vad hände? Varför hände det? Och sedan till det som jag tycker är det mest intressanta: Vad kan göras för att en liknande händelse inte ska inträffa igen, eller för att minska konsekvenserna om de gör det? Här finns inte utrymme för att moralisera om en sup hit eller dit, eller om man kör på natten eller inte.
Jag tänker på alla barn som förlorar en förälder, en hustru som förlorar sin man eller en arbetsplats som mister en kollega. Därtill ska vår fjällvärld vara en tryggare plats att vistas i.