Att Usama bin Ladin är död innebär inte att kampen mot terrorismen, som för övrigt har fler källor än den radikala islamismen, är vunnen. Den vinns genom att förebygga att terrorrörelser uppstår, till exempel genom att uppmuntra demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter.
Den uppgiften borde också USA ha tagit på sig i sitt nära samarbete med just Pakistan. Att bin Ladin gömde sig nära Pakistans huvudstad Islamabad väcker frågor om den pakistanska regeringens vilja och förmåga att hitta den ökände al Qaida-ledaren. Ingripandet av ett amerikanskt specialförband gjorde också att chansen att ställa bin Ladin inför Internationella brottmålsdomstolen gick förlorad.
Pakistan lider brist på såväl säkerhet som utveckling och mänskliga rättigheter. Ett svagt civilt styre utkämpar en ojämn kamp mot en armé med politiskt inflytande och stora tillgångar. Utbildning, hälsovård, ett fungerande rättsväsende - det mesta saknas i detta land som dessutom ofta drabbas av naturkatastrofer. Motsättningar mellan etniska och religiösa grupper resulterar i återkommande bombattentat. Flickors och kvinnors situation i Sydasien hör till de värsta i hela världen.
Att USA nu har hämnats bin Ladins illdåd gör inte världen säkrare. För att överbrygga klyftan mellan västvärlden och den muslimska världen och motverka framväxten av extremistiska rörelser krävs en samlad politik inom FN som inbegriper bland annat följande:
Länder som misstänks hysa terrornätverk, bland dem Pakistan, måste samarbeta. Bygg fungerande institutioner, till exempel polis och rättsväsende som står under demokratisk kontroll. Klargör att handel och ekonomiskt stöd hänger på viljan att respektera mänskliga rättigheter. FN gör stora insatser för att lindra fattigdom och behöver ytterligare resurser.
Reaktionerna i väst på demokratikampen i Nordafrika och Mellanöstern har varit blandade och ibland styrda av nationella egenintressen. I Libyen var FN:s medlemsländer eniga och agerade med målet att värna mänsklig säkerhet. I andra länder med liknande förtryckarregimer står demokratirörelserna ensamma mot sina regeringars våldsapparater. Det är olyckligt och inkonsekvent.
Ta vara på den kunskap som finns om bristen på demokrati, arbete, mänskliga rättigheter och jämställdhet i arabvärlden. FN:s skriftserie Arab Human Development Report, författad av oberoende arabiska forskare, förklarar varför olika proteströrelser nu växer sig starkare. Stöd till dessa rörelser hade kunnat stoppa en del av blodspillan.
Alltför många gånger har enskilda länder agerat på egen hand och i strid med FN-stadgan. Arbetet för säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter kan inget land utföra ensamt. I Sydasien är Kashmirkonflikten mellan Indien och Pakistan, kärnvapenhotet från de båda länderna och situationen i Afghanistan ytterligare anledningar för omvärlden att engagera sig. Om regionen lämnas åt sitt öde kan resultatet bli en farligare värld för alla.